Killarna har varit hemma med mig idag, för att gå till doktorer. Först och främst var det tandläkaren och sedvanliga fyraårskontrollen med A. Han är ju så cool, så lugn, så socialt kompetent att det är svårt att ana att han är nervös innan han skall göra något relativt nytt. Det märktes i bilen på vägen dit, det var bara han och jag. Han frågade väldigt ingående vad som skulle ske och jag berättade. Han frågade om han hade varit där förut och jag sade att det hade han, på treårskontroll och sedan någon gång med något syskon.
När vi kom dit var det sociala geniet påkopplat igen och han gick raskt runt och tog i hand i väntrummet och presenterade sig. ”Jag heter A, jag är ett charmtroll” förklarade han för var och en av de väntande personerna. Det kan man ju inte förneka.
Väl på plats inne hos tandläkaren så sade han ”jag vet redan det” varje gång hon förklarade något för honom. Han svarade så fint och duktigt på alla frågor om när han åt godis och hur ofta han drack saft – ”på glassdagen får vi saft!” ”Glassdagen?” ”Ja, vet du inte vad glassdagen är för något? Ett annat ord för fredagar förstås!”
Allt var toppen, inte tillstymmelse till hål eller något sådant. Han valde efter noggrant övervägande en visselpipa, en varmgul sådan.
På eftermiddagen var det dags för den något mer eftertänksamma och stillsamma av pojkarna att gå på ögondoktoråterbesök. Han är ju annorlunda till sitt temperament, men har samma behov av att förbereda sig i bilen. ”Kommer doktorn att ge ögondroppar?” ”Inte den här gången” ”Men kommer ögondoktorn att fråga hur läget är?” ”Ja, troligen.” ”Jag tänker INTE säga nåt!”
Inte en chans att han skulle gå runt i ett väntrum och skaka händer och presentera sig som ett charmtroll. Men det gjorde inget, han hade ju lillebror med sig som denna gång tydligt förklarade för alla han skakade hand med att han var bara med som lillebror, det var i själva verket hans storebror som skulle till doktorn. ”DET är min storebror, den där killen. Han med så fint hår!” förklarade han…S växte märkbart av berömmet. A vet hur man gör för att lugna och trösta.
I våras när vi var där visade det sig, till min överraskning, att det inte var något fel på hans ögon. Idag blev det ännu tydligare. Han såg lika bra som en åttaåring. Det var ju skönt, ja, underbart. S själv var så stolt att han ringde massor av folk från min telefon på vägen hem och berättade. A satt i baksätet och applåderade allt som E gjorde (dvs tog tag i saker som han räckte henne). Sedan for vi och hämtade storasyster H, nu så stor att man häpnar, på skolan. Och så hem..
….
Medan jag skrev det här kom S upp. Han var rädd för en giraff. För han hade sett en giraff på tv, som gick runt och skrämdes. Han skrämde folk genom att sticka in huvudet i deras hus. Jag förklarade att det inte finns några giraffer i Hjälsta och att det inte skulle komma hit någon heller. ”Men tänk om!” ”Nej, jag lovar att det inte kommer någon.” ”Men tänk om det kommer en med dåligt lokalsinne!”
*****
Läs även vad andra bloggare skriver om tandläkare, ögondoktor, charmtroll, giraff