Idag efter middagen fick jag mig en alldeles egen morsdagsteater. Det var en deckare, eftersom jag gillar deckare.

Handlingen, såsom den beskrivs av H:

Alltså jag hittade ju på alltihopa. Och jag var Alexandra, med vackert hår, som var detektiv och var JÄTTERÄDD för myror. Men hon gillar inte bruna bönor heller. Och så har hon den där klantiga assistenten, Simon. Och så är det en skurk, som har pistol. Men (med allvarlig min) vi skjuter inte varandra på RIKTIGT utan bara med sömnmedel! Och så slutar pjäsen när A säger till. Jo, och E var med lite också, när hon ville klappa hunden, men det var ju inte tänkt från början. Fast det blev ju rätt bra det med.

Handlingen, såsom den beskrivs av S:

Jag skulle bara hoppa omkring och vara galen. Jag skulle tro att allt var fel och så skulle mina armar svänga såhär (svänger med armarna så att några Bakugans åker ner från nattygsbordshyllan) – hoppsan. Och så hette jag Simon. Jag fick välja namn själv. Och sedan bara –  jo, så var jag rädd för bönor också. Alla sorters bönor. Och så sköt A på oss men då sade H: ”Men lägg av då” och sköt honom med sömnmedel och så somnade alla och han också. Godnatt.

Handlingen, såsom den beskrivs av A:

Det var en pjäs om en SUPERSKURK med pistol, det var jag. Och jag var jätteläskig och gjorde ett helt spår av myror så detektiven blev rädd. Och sen somnade jag.

Hoppas att ni fattade. För jag kunde tyvärr inte fotografera eftersom pjäsen började med att en mycket allvarlig dam (H) kom fram och bad oss vänligen att stänga av alla mobiltelefoner, och då hade jag ingen kamera. Men som publik och recensent kan jag säga att jag var mycket mycket nöjd. Bloggen ger den fyra Ansgarssyskon av fyra möjliga, vilket ju också är exakt vad den innehöll. Så då förstår ni ju att jag är nöjd.