S, A och E tittar på en hare genom fönstret. E skriker ”Niiin! Niiin!” och killarna skrattar med den där kärleksfulla överlägsenheten som storasyskon är så bra på, och förklarar att det är en hare.

-Den har ett jobb, säger S. Det är en jobbhare.

-Ja, den samlar ihop solrosor, förklarar A bestämt. Den tar solrosorna och syr små fordral av dem.

-I fordralen har de sina mediciner, undervisar S. Harar behöver mediciner för allt möjligt, till exempel om de är allergiska mot solrosor.

-Nu skuttar den hem till sin familj och ger dem medicinen.

-Heddå Niiin, säger E och vinkar. Killarna utbyter en blick.

-Det heter inte Niiin, det heter – börjar A, men S avbryter.

-Joho, det heter Niiin, för den här haren heter Niiiin, förklarar diplomaten i familjen.

Så skuttar haren iväg, troligen för att sy allergena etuin till sin familj, och barnen går vidare med sitt liv. Härnäst på agendan: lära E tiokamraterna.