Bland det absolut mysigaste som finns är att ligga och lyssna i babyvakten när H pratar sig till sömns. Det är hennes vana att avsluta dagen med att prata igenom det som har hänt och det som eventuellt kommer att hända dagen därpå och lite allmänt vad som far genom huvudet på henne, spännande saker hon sett och varit med om eller bara tänkt på. Ibland sjunger hon lite också, men idag just var det mest prat.Ibland pratar hon med sin lillebror eller en docka eller så men lika ofta är pratet bara för hennes skull.

Hon berättade om hur hon och brorsan varit och badat i poolen och lekt i sandlådan och varit och hälsat på hos hönsen och att S varit hos doktorn och att hon själv skall till doktorn imorgon och att det var roligt att plantera blommor men att några trillat omkull men att hon skulle ge dem plåster där det gjorde ont.

Sedan kom några tankar om vilka i familjen som motsvarade vilka i Bullerbyn – hon älskar Bullerbyn, särskilt den filmade (första) versionen. Och extra särskilt ”Lisa får en lammunge”. Iallafall så hörde man:
-Jag är Lisa och mamma är Britta och Elis (vår hund) är Bosse och S är Lasse och pappa är Skip (som är hunden i Bullerbyn).

Så kom lite lösa tankar om vad vi kunde göra som dessa bullerbyvarelser – gå och handla och gå i skolan och titta på ”koarna” och näcken, och lyssna på Bäbä vita lamm – allt tankesteg som alla lindgrenfantaster utan tvivel förstår instinktivt.

Så kom hon tillbaka till verkligheten och att farfar varit här i dag och bytt blomkrukor – dvs ”våra” blommor är hos oss nu och ”fammos” blommor är hemma hos henne på nya stället.

”Jag bor här nu och  (tankepaus) jaa Pontus (hennes vita lilla goselamm) du förstår att det här huset är Mellangården för oss, mysigt eller hur? Gonatt Pontus!”