H och S lagar middag. Det blir köttfärssås med spaghetti. De har gjort så fint i köket och alla har fått saft och sugrör. Det står blommor på bordet och dukningen är mycket imponerande. Vi sätter oss till bords.

-Vi har två hemliga ingredienser i köttfärssåsen, säger H stolt.

-Den ena är timjan, säger S, med rösten hos någon som uttalar sig som expert.

-Den andra är hemlig, säger H strängt och ger honom en blick.

Vi smakar på maten. Den smakar – ovanligt. Jag känner en svag timjansmak, men någon annan krydda också. Något lite sött, något lite – vad är det? Och där kommer det: meningen man inte vill höra om den hemliga ingrediensen i köttfärssåsen:

-Bli inte arg, säger H.

Nåja. Jag blev inte arg. Jag blev full i skratt. Det var vaniljsås.