S ler. Han sitter hela frukosten och ler, säger inget, äter snabbt – och ler.

Jag säger att det är trevligt att han vaknat glad, han ler instämmande. När han reser sig upp och tar sina grejer till köksbänken säger han ”Det är för jag har en överraskning till dig!” ”Åh vad spännande,” säger jag och han instämmer med stor frenesi.

Någonting får mig att hoppas att överraskningen inte är alltför spännande.

När jag druckit upp mitt kaffe och plockat undan, pussat M och börjat jaga E för att få på henne kläderna, säger S lugnt till mig att hans överraskning väntar på badrummet. Jag överger tvååringsjakten och följer med honom med hjärtat i full beredskap för språng.

-Jo, jag tänkte att du skulle få en lite extra trevlig morgon, säger han varmt. Och då tänkte jag, vad gillar mamma. Ja, det vet ju alla: choklad. Så jag gick upp tidigt och hällde ut ALL din tandkräm ur tandkrämstuben och hällde i chokladkrämen som vi hade till glassen istället. Så nu är det CHOKLADTANDBORSTNING!!! Visst låter det härligt? Han ler strålande emot mig, glad ända in i minsta lilla atom åt att han kunnat bereda mig den här glädjen.

Mina känslor var lite all over the place, kan man säga.

Och det var tandkrämen och chokladsåsen också.