Har du tänkt idag på de gamla grekiska dramerna, framför allt tragedierna? Framför allt på budbärarna i de grekiska tragedierna?

Budbäraren kom alltid med hemska, fruktansvärda beskrivningar av krigsdåd och hemskheter. Skådespelarna på scenen drog sig själva i håret av upprördhet, sjönk ihop och fick ha operaliknande tragiska känsloutspel galore varje gång en budbärare dök upp på scenen. Det fanns alltid ett brev och i brevet fanns det alltid något förfärligt att förtälja.

Det här hände ju, tror jag, i den tidiga romantiska litteraturen också. Plötsligt ser allt ljust ut för hjälten och hjältinnan. Det kommer att ordna sig, äntligen är stormarna över och det enda man tror återstår är de klassiska orden ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Men – vad är det vi skymtar vid horisonten? Är det inte en häst, riden i sporrsträck, kommen ur dimman och mörkret att leverera ett budskap om att det onda, det fula, det dåliga tränger sig på, att timmen är slagen, att lyckan kommer att gå dem ur händerna? Jo, det är just en sådan ryttare på en sådan häst med ett sådant brev.

Nu lever vi ju i internet- och sms-tider, där till och med folktandvården infogar en liten smiley i sms:et som påminner om tandläkartiden. Borta är de ödesmättade hovslagen, de alltomkullkastande orden i det till synes vita och oskyldiga kuvertet.

Ja, tills idag alltså.

Jag kan inte säga att vi hörde hästen, såg ryttaren eller anade graden av ödesdigerhet i det till synes vita och oskyldiga kuvertet adresserat till H och hennes målsman.

Men lyssna nu, kära bloggläsare, så hör du svagt den ödesmättade musiken i bakgrunden, hältinnans plötsliga flämtning då hon kastar en blick på brevet och inser att livet aldrig mer kommer att bli sig likt, du ser hjältens manliga ansikte då en vind drar över de kraftfulla anletsdragen och man anar – ni anar också – att nu har det hänt. Nu har vändningen kommit. Nu är ÖDET här. Timman är slagen. För över den lilla familjen i den lilla gården i utkanten av Hjälsta vilar en skugga, en dov ton, ett förebådande om en framtid som inte liknar något de hittills upplevt.

 

 

Fast H blev glad.