H och jag har läst ut Harry Potter och de vises sten, den första Harry Potter-boken. Hon har lyssnat noggrant och läst i förväg ibland, när det har varit spännande. Mest fascinerande har nog erised-spegeln varit, hon vill ha den i sitt rum. Jag hade tänkt be henne rescensera den här för bloggens räkning, tänkte att det kunde vara spännande, men så berättade hon handlingen för mig i bilen idag och hennes sammanfattning var så genial så jag kände att jag måste återge den i sin helhet för er:

-Jo, men alltså, Harry är ju – de är ju så elaka mot honom. Och så upptäcker han att han kan trolla! Trolla alltså! På riktigt, inte med knep eller så. Och då hamnar han i en skola och lär sig trolla ännu bättre och där finns det en som är snäll som är hans kompis och så en till, en tjej som BLIR snäll när det kommer ett troll och då blir hon också deras kompis och så kommer det en spegel som man kan ha och titta i och se vad man vill ha. Ja, och så vet man liksom att det finns en kill-fröken på skolan som kanske försöker döda Harry, fast innerst inne är han snäll men det vet man inte då. Jo, så kommer Vollemor, som rimmar på Trolle-mor, haha, när Vollemor har lagt sina elva små troll, och bundit fast dem i —jaja. Men iallafall så kommer Vollemor och han gömmer sig bakom turbinen och så kommer han fram och bara ”ge mig stenen” och så börjar han brinna och Harry blir sjuk men frisk och så kommer rektorn och jag har också en jättebra rektor! En som inte heller gillar godis som smakar snor. Snipp snapp snut, så var sagan slut.