A har problem med sin legoskurk.
-Mamma, det är som att han inte VILL fångas! klagar han.
-Öh…
-Alltså jag vet att tjuvar inte vill fångas, men nu är det ju jag som styr honom. Då borde jag ju kunna styra honom så att han var lätt för polisen att ta, eftersom jag styr polisen också. Men på något sätt går det inte att styra tjuven så att han är lätt att fånga. Han bara rymmer hela tiden!
-Vadå, vill du att han skall vara lätt att gripa då? säger S som dyker upp som en deus ex machina på väg ut ur sin garderob där han suttit tjugo minuter utan att någon förstått varför.
-Nää… säger A eftertänksamt.
-Då är det väl därför som han är svår att fånga fast du styr honom, förklarar S kristallklart.
-Men – men – men polisen då? Han vill väl att tjuven skall vara lätt att fånga?
-Men det är ju inte polisen som styr! Det är ju DU som styr och du vill ju ha en spännande lek.
-Så du menar att om polisen styrde så skulle tjuven vara jättelätt att ta fast?
-Ja, så klart.
-Dumma polis! Han är så lat. A tittar ogillande på sin Legopolis, som trots att han har två polishundar och en egen helikopter måste vara extremt bekväm av sig med sin åsikt att skurkar skall vara lättfångade. När han tittat på polisen ett tag sätter han fast sin tuffa men lata kommissarie med handklovar i den lilla arresten som finns inbyggd i polishundsbilen.
Han tittar upp på oss och rynkar bistert sina ögonbryn, som en polischef som fått höra talas om arbetsskygghet i årets aspirantkår. Han tar upp en annan Legopolis och slänger omilt in honom i helikopterns fängelseutrymme, och säger med stor emfas:
-Det är faktiskt de lata poliserna som förstör alltihopa. De gör så att det är LÄTT att fånga tjuvar! DUMMA dem.
4 svar till “Polisväsendets disciplinproblematik”
härligt underbart hur du får till det i samma team varje dag men ändå så olika
Underbar diskussion. Jag ler med hela ansiktet när jag läser den.
Det är barnen vi lär av. Du kan skriva om det.
Underbar ordväxling