Jag har gjort en spotifylista med mina barn, för att vi skulle ha den att lyssna på under de långa bilresorna till och från västkusten. Att göra spotifylistor ihop med folk brukar avslöja en hel del om personligheten hos de inblandade.

I vanliga fall är det mest musikvalet man går på under sitt personlighetsavkännande, men i mina barns fall handlar det mer om hur de förhåller sig till varandra. Deras första impuls var att inspireras av varandra. Exempel:

S: Valde A Fula gubbar med Magnus Uggla? Kanon, den väljer jag också!

Jag förklarade det opraktiska med detta och vi gick raskt vidare till  nästa stadium – att bli arga över att någon valt deras låt och beklaga detta djupt.

H: Va? Valde S Babsan-låten? Men han VET ju att jag gillar den mer än han! Han skall FÅ!

Efter att jag förklarat det opraktiska även med detta beteende, samt hur otroligt glada de egentligen borde bli om någon redan valt en låt som man gillar –  då man ju fär en extralåt som man gillar, genom att man liksom får välja en extra – började de med nästa stadium: artigheten.

A: Men alltså jag ser här att H inte har valt ”Stormande hav” med Timotej bland sina sju låtar. Men den gillar hon ju jättemycket – jag stryker min låt med Sean Banan och tar med Timotej istället. 

Med tillägg av diverse låtar och hänsynstagande till olika människors önskemål, även sådana som inte skulle åka med i bilen (”men morfar ÄLSKAR Gamla Nordsjön som svajar och brusar, den MÅSTE vara med – vi skall ju åka till morfar!”) fick vi ihop en smäcker lista som var riktigt trevlig att lyssna till.

Se till, om du vill att listan skall funka bra, att sammanställningen är ungefär:

40% Melodifestivallåtar

20 % Povel Ramel-låtar

14% Magnus Uggla-låtar

10% Harry Brandelius-låtar

7% Markoolio

5% klassiska barnvisor

4% övrigt