OK, natten innan var tuff eftersom E vaknade ofta och mycket och dessutom tidigt på morgonen. Men låt oss inte fokusera på det negativa utan tänka på vad mycket fint man kan få ut av sin familj.

Det är ju till exempel väldigt bra faktiskt att A ville att jag skulle hålla honom lite sällskap när han städade sitt Lego. Fem tummar upp av fem möjliga.

Och det var en utmärkt idé att han ville ha på ”vår spotifylista” så att han kunde dansstäda. Trevligt, rent av. Fyra tummar upp.

Och det är en god sak att han är så jättenoga när han sorterar Lego – verkligen superpetimeterultranoga. Tre tummar upp.

Det var helt OK att jag satte mig i hans säng under sällskapandet. Jag ger mig själv två tummar upp.

Det enda som man kanske kan tycka var lite, lite yttepyttedåligt var att det är lite svårt att sitta rakt i hans säng, eftersom han bor i våningssäng, längst ner. Det får bara en tumme upp.

Och en viss kritik kanske man får ha mot det faktum att han har så väldigt sköna kuddar att lägga ner huvudet på.Det blir en tumme ner för de sköna kuddarna.

Och jag erkänner att det inte var så toppen att jag liksom slöt ögonen medan han noggrant dansstädade in allt sitt Lego i färgkoordinerade fack. Två tummar ner för det.

Det stora problemet med att så att säga stänga av blicken att man hör så väldigt dåligt när man blundar. Tre tummar ner för det.

Fy på mig – bad mother – för att jag missade stora delar av den spännande berättelsen han berättade om Legoninjornas stora strid Fyra tummar ner.

Men det som var riktigt, riktigt illa var att jag snarkade så att han märkte att jag sov. Fem tummar ner för snarkningarna.

 

Fast fem tummar upp igen för A och hans fina eufemism för vad som hände:

S: Var det bra att mamma var med och spelade Spotifylistan när du sorterade Lego?

A : Ja, det var det väl. Fast hon tog  v ä l d i g t  långa pauser under Dansa Pausa.

 

Ja, hon gjorde väl det.