Idag har A varit hemma med mig. Och ovanligt ”hemma” har vi varit. Han ville idag mest sitta i källaren och titta på film. Och gosa. Jag hade nog tänkt mig en mer aktiv dag och varnade att vi var tvungna att åka iväg och veckohandla vilket han köpte. Men sedan skulle det vara film i källaren.

På morgonen såg vi Madagascar I och jag hade varnat att jag skulle vara tvungen att sköta tvättstugerelaterade göromål, så det accepterade han. På eftermiddagen kände jag mig inte så trakterad vid tanken på att titta på Toy Story 2 ännu en gång, så jag tänkte att jag nog skulle kunna smita till dator eller tvätt även då. Men det gick inte. Inte för att A var på något sätt krävande. Utan för att det är svårt att lämna någon som är så härligt oreserverat förtjust i att vara med en.

-Vad MYSIGT vi har, utropade han och slog armarna om mig och E och njöt. Då njuter jag också, fast inte av filmen.

När vi skulle åka och hämta de andra barnen från skolan och en kompis hus, så tittade vi förbi brevlådan. Och där fanns vykort till barnen från mormor och morfar som varit i världsmetropolen Linköping.

Varje barn, till och med E, hade fått varsitt vykort. E blev väldigt förtjust i sitt också och försökte förtära det till eftermiddagsfika vilket vi dock stoppade. Men A föll inte riktigt för sitt förrän jag läste upp hälsningen. Det stod nämligen såhär:

HEJ A! VAD TROR DU DEN HÄR HÄSTEN TÄNKER PÅ? VI TÄNKER PÅ DIG OCH ÄR I LINKÖPING HOS DINA KUSINER. KRAM MORMOR OCH MORFAR

”Vad tror du den här hästen tänker på?” Ja, det var verkligen något att fundera över. Vi funderade hela vägen till skolan.

-Jag tror att hästen funderar över att han har en kompis som har flyttat långt långt borta och så funderar han på att han kan åka och hälsa på den kompisen, spekulerade A. Sedan tittade han närmare på kortet. Nä, det kan vara så att han funderar på sina kusiner och tänker att han vill vara stor och stark som sina kusiner. FAST. Hästen ser ganska stark ut också. Nej. Den kanske tänker på hur den skall vara snäll mot en liten katt som bor i samma hage som hästen. ELLER. Eller så kan det vara så att hästen tänker på de andra hästarna i hagen och undrar ifall de är hans bästa kompisar eller inte.

-Hmm…sade han efter en lång tystnad när jag nästan trodde att han hade släppt hela hästeriet. Kanske hästen funderar på natten och om det kommer att bli mörkt på natten. Om det blir mörkt i hagen och han vill ha en lampa egentligen så han inte blir rädd. Har du tänkt på det?

Nej, det hade jag ju inte tänkt på och jag fick erkänna det. Men det kändes så härligt att få släppas in i sin fyraårings fantasi- och tankevärld, så härligt att jag bara njöt av att sitta där och lyssna. Men så kan man ju inte låta bli att överpsykologisera heller. Så jag frågade om hästen inte tänkte på sin mamma, och om hästen gjorde det, VAD tänkte hästen då?

A tittade förvånat på mig. ”Men mamman behöver hästen inte tänka på, mamma. Mamman är ju med hästen hela tiden! Då behöver hästen inte fundera på det.”

Överpsykologiserande eller inte, det kändes ganska skönt att få det svaret. Sedan började han fundera över om det fanns särskilda dvd-filmer för hästar, typ ”Madagascar – för hästar” eller ”Toy story– med bara hästar”…ungefär som ”Jane Austen with Zombies”. Fast helt annorlunda förstås.