”Kära E, den här boken du älskar…”Lisen kan inte sova” av Kaj och Per Beckman. Den är bra, inget tvivel om det. Det var en personlig favorit när jag var liten. Och din storasyster H älskade den när hon var liten. Och S och A älskade den när de var små.

I vår familj älskar vi böcker. Vi tycker att det är toppen att man läser mycket böcker och vi vill gärna att ni betraktar våra bågnande bokhyllor som era egna. Läs på bara. Böcker är bra. Läs mycket så lär du dig mycket.

Det är bara en sak som jag vill betona. Böcker tillhör olika genrer. En del böcker handlar om hur man lagar mat, andra om hur man tar hand om sjuka. En del böcker handlar om hur man tolkar texter i andra böcker och en del böcker handlar om hur man reparerar bilen. Och så finns det SKÖNLITTERATUR. Skönlitteratur är skön. Rolig ibland. Härlig läsning. Och här har vi själva grundprincipen för skönlitteratur: den är  PÅHITTAD. Fantiserad. Den är inte samma som verkligheten.

Vad man absolut inte får göra är att blanda ihop skönlitteratur med instruktionsböcker.

Ta boken du håller i handen.  I den boken ställs vi inför att Lisen inte kan sova utan sin docka. Och dockan kan inte sova utan hunden. Och hunden inte utan katten. Och så vidare. Och Lisen bär och bär mjukisdjur till sin säng, tills sängen blir så proppfull att man inte kan sova för att an inte får plats.

När man läser den boken är det tänkt att man skall bli lite glad, lite trött, lite förtjust i Lisen kanske.

Tanken är INTE, och jag kan inte betona detta nog, tanken är INTE att läsaren skall se det som en instruktionsbok om hur man skall göra när ens föräldrar säger att det är läggdags. Man behöver inte bära alla gosedjur till sängen, ett efter ett. Det är bara SKÖNLITTERATUR. Inte en instruktionsbok. Annars tar det flera timmar att lägga dig ochdå blir mamma lite, lite, fullständigt sprängande helgalen. OK?

Skönlitteratur. SKÖNLITTERATUR. Det är väldigt viktigt att du greppar konceptet.

Innan dess kommer vi iallafall aldrig att kunna läsa Madicken hoppar från taket.”