Folk som köper likadana kläder till sina barn har inte tre barn så nära i storlek som jag har och/eller så mycket tvätt att sortera. Har man det, vet man att tiden som åtgår till tittande i lappar efter storlek är tid som kan användas bättre.

Sålunda, när jag köper Supermariomössor till grabbsen, så köper jag olika Supermario-mössor.

Jag lägger fram dem på bordet och visar grabbsen, som tittar nyfiket på mössorna.

-En är till dig, A, och en är till dig, S, förklarar jag och känner mig som världens bästa mamma. Supermariormössor liksom. Coolaste morsan i trakten. Jag ber en hemlig bön för att jag inte har valt två olika figurer som är väldigt mycket olika åtråvärda. Det är inte lätt när man inte känner till själva upplägget. Jag håller tummarna och hoppas för det bästa när jag säger: Så nu får ni välja vilken ni vill ha.

Det går inte ens bråkdelen av en pytteliten del av en tiondels sekund innan A svarar:

-Jag vill ha S:s mössa.

Jepp. Så är det.

Figurerna må skilja under årens lopp. Åtråvärdhetsgraden må skilja.

Men syskonmentaliteten är densamma nu och alltid och i evigheters evighet.