E och jag har legat på en filt idag på förmiddagen och bejakat omvärlden.

Vi har sagt ”jayaaaaaaaa” till lampan i taket, som vann vårt fulla gillande.

Vi har sagt ”Hä!” och, med lite liturgisk klang ”jaa-a-a-a-a-aa-ha” till regnet uutanför fönstret.

Till babygymmet sade vi ”Ja! Jaa! Ja! KAAAA!”, det är för att vi tycker så mycket om det.

E drog mig i håret och utbrast nöjt ”Ffffff…..iiiiiiij……a” villket jag tror var ett försök att säga att mina hårrötter är fina.

Vi har bemött hennes mjuka nalle med ”mhmmmm” och till och med hundens envisa andedräkt med ett tolerant ”a-ja-ja-ja”.

Man kan säga att vi är nöjda med livet idag, all höstsnorighet och allmän förkylning till trots. Eller så kan man bara uttrycka det, som vi gör: ”nönönönönönö hoooooooowooooooo”.