Det här hände för ett tag sedan, men jag kom att tänka på det imorse när vi åkte till skola och dagis…det är med andra ord lite gammalt. Anledningen till att jag kom att tänka på det var att H ville rösta om ifall barnen skulle ha fordrade eller ofordrade gummistövlar när vi åkte imorse. Jag tyckte det var en skojig sak att rösta om, någon slags meteorologidemokrati. Och då slog mig det här minnet:
På väg till dagis, i värsta klä-på-ytterkläder-brådskan, hejdar sig A. Han har så uppenbart kommit på något, något han glömt innan. Något han inte tänkt på – förrän nu. Nu slog det ner i honom, okänt vad som triggrade minnet men det finns där, står i lysande eldskrift framför honom.
-Mamma! säger han uppfordrande. Det var en sak jag hade tänkt säga! Nu när det är onsdag och allting. Han spänner ögonen i mig, som blåa blixtar. Jag tycker att vi borde ha mer demokrati hemma.
-OK, säger jag sökande. Det är inte så att jag blir förvånad, de är så medvetna på dagis och pratar om värden och etik och grejer. Klart killen vill ha mer att säga till om. Detta är ju en bra sak. Min hjärna går för högvarv och jag funderar på var man skall börja om man vill ha mer demokrati hemma. När vi alla sitter i bilen och är bältade och klara har jag kommit på något.
-Demokrati är ju att man bestämmer saker tillsammans, säger jag högtidligt till alla barnen. Och A vill att vi skall börja bestämma mer saker hemma tillsammans. Har ni några förslag på saker vi kan bestämma tillsammans?
Barnen blir helt tysta. De stirrar på varandra. På mig.
-Men bestämmer vi inte tillsammans? säger H. En del saker iallafall. Jag tycker att det är bra när vi bestämmer vad vi skall göra och leka tillsammans.
-Fast jag vill vara med och bestämma lite mer om maten, säger S bestämt.
-OK, säger jag. Men inte pizza jämt, OK?
-Nä, säger de och fnissar vid tanken på att man kunde bestämma så busigt.
-Jag tycker, säger A, med filosofisk röst, och tar ny sats. JAG tycker — alltså jag TYCKER…
-Ja?
-Jag tycker att vi skall ha mer demokrati hemma.
-Ja, men det är ju det vi håller på att prata om!
-Nä, inte prata, säger han, som en ovanlig men ungdomligt ivrig och övertygad liten partisympatisatör för något nytt obskyrt parti, utan dansa! Dansa så här, säger han och gör konstiga gester med armar och ben.
-Ehmmm, säger jag. Men då är vi framme vid dagis och skola. Lämnar skolbarn först. Sedan till dagis för att forska lite i denna nya spännande tolkning av ordet ”demokrati”. Då visar det sig att det var två saker de hade pratat om på dagis igår: Demokrati och break dance. Inte lätt att hålla isär vilket ord som betyder vilket.