A: Det är MIN kattunge!
S: Nej, det är MIN kattunge!
A: Nej, MIN!
S: NEJ! Min.
Jag kommer in i rummet när E står och gapar förvånat inför denna dialog. Jag delar hennes förvåning tillfullo.
jag: Öh, vad gör ni? Sådär brukar väl inte ni hålla på? Det är ju bara att titta under hakan på kattungen så ser ni vems det är. (tittar närmare) Förresten är det där E:s mjukiskatt.
S: Nejnej, alltså vi grälar inte på riktigt.
A: Nej! Vi lär E bara.
jag: Öh… lär henne vadå?
A: Alltså vi vet ju redan hur man grälar.
jag: ….ja….
A: Men hon har ju ingen jämnårig i familjen att gräla med.
jag: ….nej….
S: Så vi lär henne hur man gör! Såsom vi gjorde när vi var små!
jag: OK…
S: Bra va?
jag: Eh….
S: Så slipper du och pappa!
jag: Men alltså – måste man lära sig att gräla?
S och A stirrar på mig. På E. På varandra. På mig igen.
S: Ja! Såklart!
A: Hur skall man annars veta hur man gör?
S: Vi hjälper dig!
Jag går därifrån. Det är möjligt, kanske rent av sannolikt, att jag skakar lite på huvudet när jag går. För allvarligt.
Konfliktträna E! Hon är liksom 2 1/2. Det känns som att de nybörjartränar henne i ett område där hon tävlar på elitnivå.
2 svar till “Is this the right room for an argument?”
Nu blir det bara en kommentar här men oj så jag skrattar när jag läser dina texter här! Det är en konst att vara så underhållande som du är, helt underbart! Du borde ge ut dina texter i bokform tycker jag! 😀
Och vad gäller strategin att lära E att gräla – låter som något de kan komma att ångra längre fram… 😉
[…] går in på H:s rum för att hämta mig från chocken att killarna övar E i konsten att bråka. Jag sätter mig bredvid H som sitter och ritar modekläder på ett […]