Vi försöker att inte svära här hemma. Vi skulle bli så glada om barnen helt enkelt aldrig lär sig de där orden, men det är kört förstås, de har kunnat dem länge och i perioder svurit harangvis. Men just nu är det lite lugnare på den punkten. Vi har pratat hemma om att det är fantasilöst språk att svära och vem vet om det har hjälpt.

Ett stort och viktigt undantag finns – nästan inga svordomar har vi, men A svär. Han har en egen svordom som i och för sig är ett svärord, som barnen säger, men som gör oss vuxna lite fulla i skratt, och när han får positiv feedback på en förbjuden grej så blir det automatisk prioriterat i en fyraårings hjärna. Så den hörs då och då. Här är den: Djävulsgurka.

Fattar ni varför vi skrattar? Den kombinerar att börja med att låta som en riktigt tung svordom med att sluta som en liten gullig förskolesvordom och det är svårt att ta den på allvar. De flesta skrattar. Det är OK.

Men på ICA idag hamnade vi i kön bakom en muslimsk kvinna, iförd en helt vanlig slöja. A och S står och tittar i vagnen, ser att jag inte köpt de enorma mängder godis de ålagt mig att köpa (faktiskt inget godis alls) och A utbrister ljudligt ”DJÄVULSGURKA!” Jag ser damen framför mig stelna till och tänker ”måtte hon inte ha hört fel. Måtte hon inte tro att A är någon slags felinformerad men religiöst fanatisk galning som uttalar de sista två stavelserna i sin favoritsvordom så att den börjar på B istället för G. Hon har ju en vanlig slöja. Hon kan väl inte tro att vi, att jag, skulle ha någon slags hemsk och intolerant inställning?” Jag rodnar upp i hårfästet fast a) jag inte sagt något b) A inte sagt något ovanligt…

Men så spricker damen upp i ett leende och säger att hennes son också svär väldigt väldigt — bra. Så klappar hon A på huvudet och går och vi börjar betala.

Men nu funderar jag…skulle det vara helt fel att försöka lära om hans egenpåhittade svordom till något som inte kan missuppfattas? Möjligheterna är ju många, djävulstomat, djävulssquash, djävulskoriander kanske. Det sista låter rätt bra. Väldigt argt iallafall. Och jag kan inte komma på någon felhörning som skulle kunna orsaka någon religiös gruppering någon typ av förlägenhet.

Men man kanske inte skall lära sina barn att svära? Nej, det skall man ju inte. Men….hmm…syftet är gott. Eller nåt.

Det finns ju hur mycket som helst att välja på. Språket är rikt.