H är blöjfri på dagtid. Men det har varit en lång väg dit och största stötestenen har varit en inneboende lättja, hos henne och hos oss. Tidigare i höstas hade vi kommit så pass långt att hon klarade sig utan blöja dagtid, men helst ändå ville ha, ”för säkhets kull” som hon uttryckte det.

Då förstod vi att åtgärder måste vidtas och så bestämde vi oss för att skaffa en blöja som ”man bara kan ha på natten”. Det var ju tvungen att vara en blöja med annorlunda utseende, annars hade hon ju kunnat överbevisa oss om att de funkade på dagen också, så jag gick och köpte svindyra blöjor med Disneyprinsessor på – mycket mot mina feministiska principer, men OMG så många gånger man ruckat på sina principer sedan man fick barn. Detta var ju ändå bara en droppe i havet.

Prinsessorna fick önskad effekt. Efter att några gånger ha förklarat för H att ”nej, vi har inga blöjor hemma, inga man kan ha på dagen” fick jag se min önskan gå i uppfyllelse: trosor, trosor hela dagen. Och så prinsessblöjor på kvällarna.

Igår hade verkligheten för första gången hunnit ifatt oss: prinsessblöjorna var slut vid sängdags. Problemet var inte att det inte fanns blöjor, för det går utmärkt att låna S:s blöjor,  utan problemet var att H nu älskar sina prinsessblöjor med en inför framtiden olycksbådande glöd (hur skall vi sluta med nattblöja någon gång?) och dessutom hade haft en jobbig dag som det var.

Jag försökte komma på ett bra upplägg för att släppa de dåliga nyheterna och bestämde mig för att ha ett backupförslag ifall ingenting blev bra utan prinsessblöjor. Om det bara blev gråt och vrål så skulle jag tillåta användande av prinsessdiadem i sängen (givetvis smyga in och ta bort det när hon somnat så det inte blev obekvämt). OK. Beväpnad med planen så drog jag till mig H och förklarade att prinsessblöjorna var slut men att jag lovade att köpa nya imorgon.

Gråt och vrål och panik. Som väntat.

Jag skulle precis komma stickande med diademet när H otippat säger:
-Då kommer jag att kissa på mig i sängen!
-Nej, nej, du får ju ha blöjor ändå. Du får låna S blöjor!
Tårarna torkar som genom ett trollslag.
-Vad snäll S är som lånar ut sina blöjor till mig. TACK S! (kramar och pussar)
Tillåter mig att sätta på en vanlig Libero och är superglad över att hon har så snäll lillebror som lånar ut saker.

Inget diadem nödvändigt, ingen kamp – vem vet om vi skulle klara oss utan prinsessblöjor i fortsättningen? Jag vågar nog inte chansa riktigt än. Men tänk ändå: livet med en treåring. Otroliga kamper om vem som skall bre mackor eller hälla upp mjölk. Förberedelser för hårda förhandlingar hela dagarna – och så helt plötsligt lugn och ro när man vädrar storm. Aahhh, vilken vila. Nu utan Disney.