Det tindrar som en stjärnhimmel på Nobelmiddagen ikväll. Och självaste den äkta stjärnhimlen tindrar som om den hade betalt per bloss. Det tindras till höger, det tindras till vänster, det tindras, det tindras, det tindras.

Men ingen av dessa tindror slår tindrandet i E:s blick när hon fick reda på att hon, genom att helt enkelt ställa sig på tandkrämstuben, kunde slunga iväg en isblå mintluktande missil rakt mot vår hunds skägg. Hon blev verkligen jättelycklig. Jag kan berätta att skjutandet av tandkrämsbomb på collie smäller lika högt som kullerbyttor på nöjesskalan.

Det är inte så lätt för en hund att slicka sig ren i skägget men han försökte. Lite känslan av att se en människa som försöker pussa sig själv på armbågen. Rätt kul på sitt eget bisarra sätt.

Ett allvarligt problem för en hund som försöker slicka bort tandkräm från sitt skägg är att hundar inte gillar smaken av tandkräm så väldigt mycket. Men de kan ändå inte riktigt låta bli att försöka ta bort den. Man förstår logiken ”det här luktar otäckt renligt och människoartat. Jag måste ta bort det. Usch! När jag tar bort det får jag in smaken i munnen av det där renliga!”

Det är en upplevelse att betrakta.

Hans andedräkt for ju inte jätteilla av att förkläs med lite Spearmint Ice eller vad det nu hette.

Det är också en upplevelse att förbarma sig över en collie med tandkräm i skägget och sätta honom i badkaret och skölja bort tandkrämen. För tandkräm löddrar. Och löddret sprider sig.  Så istället för att försiktigt avlägsna den främmande stanken så lyckades vi marinera honom i aromen.

Man kan bara hoppas att de andra hundarna i närheten inte skrattar åt honom. Katterna verkar gilla det iallafall. Kan kattmynta vara den hemliga ingrediensen i Pepsodent?

Tja. Så blev det med den saken. Lite vardagstindrande. Som ett tomtebloss i natten gentemot ett tjusigt fyrverkeri förhåller detta sig till festligheterna i Stockholm.

Men här ute på landet roar vi oss liksom på lite andra sätt.