Den Mystiske Mannen är verkligen otroligt mystisk. Ingen vet hur han ser ut, ingen vet vem han är. Vad man vet är att han gör mystiska saker och att man inte vill ha honom i sitt hem. Därför bygger vi fällor.

Det är listiga fällor. Och ganska många. A bestämmer, för han är den som har mest information om Den Mystiske Mannen. Han har fått höra på dagis, berättar han. En fälla konstruerar vi av två glasspinnar som vi tejpat ihop som ett kors och satt fast utanför huset ”Sådär!,” säger A belåtet, ”nu vågar han sig inte in här.”

Sedan sätter vi ut spejare i fruktträden, legosoldater. Alltså soldater gjorda i Lego. Det är extra bra eftersom den mystiske mannen gillar äpplen, eller snarare, säger A med en blick på de kala grenarna, han gillar grenar som det har suttit äpplen på. Av dem bygger han en koja och där sitter han och tänker ut elaka sätt att vara elak mot barn.

Jag frågar intresserat om han möjligtvis är kompis med Häxan Surtant? A funderar ett tag. Ja, det är han nog. Fast inte kompis direkt. För varken Häxan Surtant eller Den Mystiske Mannen gillar att ha kompisar. Men de är —- släkt. Kusiner. INGIFTA kusiner, säger A. Det låter ju lite mer mystiskt så.

Vi bygger en till fälla i sandlådan. Vi sätter ihop alla formar som man kan göra vackra sandpajer i till en lång rad. Det är min idé, jag har på känn att vackra saker skrämmer Den Mystiske Mannen. Det är bra tänkt, jag får beröm av A.

Men sedan blir vi bekymrade. Tänk om Den Mystiske Mannen bara inte har några kompisar? Att han är ute och letar efter vänner, på sitt eget mystiska sätt?

IFALL han är snäll gör vi några snälla fällor också. Det är två potatisar och en morot som vi lägger allra längst bort i trädgården, ifall han ser dem förstår han att vi kan vara kompisar om han också är snäll. Och det som är fällan är att ifall han inte vill vara snäll, då kommer potatisarna att ätas upp av ett snällt rådjur innan Den Mystiske Mannen hittar hem till oss.

A kommer plötsligt på att det finns någon som gillar Den Mystiske Mannen, nämligen Den Mystiske Mannens far. Han heter Lavamannen, han bor i en vulkan.

Där tillverkar han aska och blomkrukor och säljer till besökarna. Och Den Mystiske Mannen får också bo hos sin far i vulkanen, förklarar A för mig. Detta innebär förstås att Den Mystiske Mannen blir en aning mindre mystisk, oroar han sig för, men jag säger att jag tycker att det snarare gör Den Mystiske Mannen ÄNNU mer mystisk. För hur kommer man in i en vulkan? Och hur tillverkas blomkrukorna? Och vad gör Lavamannen, det låter ju nästan som någon slags superhjälte.

Jaaa, det är en superhjälte, berättar A. Det var ju så det var! Lavamannen räddar världen från alla skurkar som går att kasta ner i en vulkan. Och där får de sitta och hjälpa till att dekorera blomkrukor, vilket A känner är det rätta straffet för riktigt skumma typer.

Den sista fällan sätter vi upp vid den vita björken som man åker förbi på väg mot vårt hus. Nu kommer inte Den Mystiske Mannen att komma hem till oss, det är vi helt säkra på. Vi har satt upp en skylt. Jag har textat den efter A diktat, så här står det:

MYSTISKA MAN, KOM GENAST HEM. JAG HAR GJORT LAVAPANNKAKOR TILL MIDDAG. KRAM PAPPA.