Jag har en barndomskompis som är full av tips och idéer om hur man skall få barnen att äta upp maten. Hon har själv fem barn och alla av dem äter upp den mat de blir serverade för hon gör roliga gubbar och skojiga lekar och fina former och låter barnen vara med och skära morötter och allt möjligt annat smart och tålmodigt –  och jag önskar att jag kunde göra sådant också.

Man tycker ju att jag borde introducera henne för S men jag har inte gjort det trots att jag har full tilltro till hennes fantasi, pondus och viljestyrka.

Det är inte det att jag tror att S är ett för svårt fall eller så. Det är väl ärligt talat mer så att jag helst vill att hon skall tro att vi är jätteduktiga genomtänkta principfasta totalföräldrar vars barn aldrig protesterar omåttligt mot käket.

Och idag hände det. Så där som det gör ibland. Idag vann vi. Vi, de vuxna alltså.

Det känns nästan som att vi har varit pedagogiska fast i själva verket var vi inte det alls.

Men vadå: är resultatet bra, betyder det att föräldrarna har varit duktiga. Det är regeln. Det vet alla.

Så alltså. Proudly presenting:

 

S ÄTER SOPPA

S: Jag gillar inte den här maten!

vi: Nähä, men det är den maten vi har ikväll.

S: Jag tänker inte äta den!

vi: OK. Men den är faktiskt väldigt god.

S: Jävla pissiga fuck-you-soppa!

vi: Men! Får man svära?

S: ÅÅÅåååh men vi pratade ju inte om DET nu… Ååååh vad ni är jobbiga. Nu får ni välja: Antingen så SVÄR jag eller så ÄTER jag.

vi: O… K…

S: Jaha? Hur skall ni ha det? Skall jag SVÄRA eller skall jag ÄTA?

M och jag tittar på varandra. Länge. S markerar sin otålighet genom att stampa hårt i golvet. Vi vågar knappt andas, vågar knappt prata.Viskar nästan.

vi: (väldigt försiktigt) I så fall… så väljer vi… nog… att … ja… att du skall … äta…

S: Jaha! Jaja! Då gör jag väl det då! Men jag varnade er! (äter sin soppa) Men bara så att ni vet att det är jag som bestämmer vad ni får välja på.

vi:  (tittar på varandra. Tittar på de övriga förstummade barnen. Tittar på S som bekymmerslöst slevar i sig potatis-och-purjolökssoppa) OK. Du bestämmer. Vi väljer.

S: Exakt så ja. Kan jag få lite mer förresten? Jag fick för lite.