Kära E. Efter lunchen idag när du bestämde dig för att borsta tänderna på din docka och efter visst funderande valde att göra det med A:s tandborste (den med sugproppar) och sedan fastnade med en av sugpropparna i S:s tejp (som låg i badrummet av en anledning som jag inte ens kan börja fundera på att i min vildaste fantasi tänka efter varför) och skulle dra ut tejpen från hållaren och fastnade med den i håret – så är det inte mitt fel. Faktiskt.

Och du vet när du skulle försöka trassla ut tejpen och på något sätt lyckades fastna med håret i tejpen i det där röret som sitter under handfatet? Det är inte heller mitt fel. Jag lovar.

Och när jag skulle hjälpa dig loss och du blev så arg att du inte kunde sitta still och därför lyckades få även dockans hår att fastna i tejpen? Tejpen i ditt hår?  Inte heller mitt fel.

Men sedan när vi faktiskt hade fått loss dig och dockan och tejpen och jag gick ut och diskade och du gick tillbaka och surrade tejp runt hela A:s tandborste och tandkrämstuben? Då när hunden Elis kom in och undrade vad du gjorde och du råkade tejpa fast A:s tandborste i hans svans? Det är inte heller mitt fel faktiskt.

Och sedan när jag skulle ta bort fyrtio lager tejp från en tandborste och tandkräm som sitter fast i håret på en colliesvans utan att såra dina känslor, eller hundens? Och du kom efter med tejprullen, för du tyckte sparsamt nog att vi skulle sätta tillbaka tejpen där? Och den där tejprullen trasslade in sig i Elis bakbenshår? Och tandborsten luktade så rent att Elis fick extrema otäckhetskänslor och försökte springa ifrån sin egen svans? Och du följde efter för att mot alla odds snurra tillbaka tejpen på S:s tejprullehållare och sedan kom på att vad situationen behövde var lite tandkräm? Och du liksom dekorerade hela hunden med tandkräm? Och Elis följaktligen försökte springa ifrån hela sin kropp och du for efter och det blev ett himla liv i hela huset tills hela ditt hår, dockans hår och Elis hår var en slags fast sammanfogad massa av tejp och tandkräm?

Och jag skrattade?

Ja, jag ser att du minns.

Då var det faktiskt lite grann mitt fel att jag skrattade.