Att vara en ung man i sina bästa år (åtta) är en balansgång. En som kräver sin karl.

Vissa viktiga saker måste man ha kommit fram till. Alla ens tidigare år måste ha givit vissa resultat.

När man är en ung man på åtta skall man tycka att det inte alls är läskigt med äckliga råttor som katterna tagit in och gnagt lite på. Man skall inte heller ha något emot hemska filmer där folk förvandlas till monster. Man får absolut inte bli rädd för Batmanskurkar eller onda kloner i Star Wars. Man måste med en nonchalant axelryckning och utan att darra på rösten kunna säga till sin bror att man inte har några problem med att vara instängd i ett rum fullt av slemmiga ormar och andra kryp precis som Indiana Jones.

Viktigast av allt: man måste kunna smyga sig in i den mörkaste vrån i vår oanvända bastu utan att tända lampan, utan att skrika, och utan att låtsas om att man i åratal skrämts utav sin storasyster som hävdar att det bor kidnappare i det mörkaste hörnet av bastun.

Allt detta måste man kunna uthärda med stoiskt hjältemod när man är en ung man på åtta år.

Och samtidigt måste man vara helt skräckslagen inför tanken på att behöva ta med sig sin storasysters ryggsäck (helsvart med ett 2 cm stort HelloKittymärke i cerise på ena axelbandet) till skolan en morgon.