Det finns några skäl som gör att jag aldrig överväger att flytta till en stad. Här är de:
1. Det är ett lugnare tempo på landet. Man andas i samma takt som livet på något sätt.
2. Vi tror att det är extra bra för barn på landet. Så mycket att upptäcka – så fritt att kunna springa omkring – så många spännande träd och stenar och kullar.
3. Det är otroligt spännande att följa en trädgård. Man får se hela livet i miniatyr. Födelse – knoppning – hur allt hör ihop.
4. Som saltet ger smak till maten ger närheten till naturen smak för själen. Det finns nyansering – mening i tillvaron – när man bor som vi gör.
Den observanta bloggläsaren kan se att det hittills inte funnit ett enda skäl som har att göra med vintern. Den observanta bloggläsaren kan dra slutsatsen att det beror på att vintern inte alls lockar mig att bo på landet. Tja. Hitintills har det iallafall inte funnits en enda anledning att bo så här som har med snön eller vintern att göra. Tills nu. Den här vintern. Idag faktiskt. Så nu – från och med nu – får vi ett vinterskäl på listan också. Wow!
5. För att jag inte kan komma härifrån. Min bil sitter fast i en snödriva. Och den snödrivan sitter i sin tur fast i en annan snödriva. Som sitter fast i nästa snödriva. Som sitter fast i… Och allt detta kommer att kvarstå tills det blir tö.
Yes. Nu vet ni kära bloggläsare. Fem goda skäl att stanna på landet.
7 svar till “Fem skäl att bo på landet”
Du kanske kan salta snödrivan? 🙂
Nästa bil blir en 4×4 va
Jag avundas dig livet på landet. Låter så mysigt,utom när bilar fastnar i snön :-).
Haha.. hemma bäst heter det
Fina skäl verkligen! Ang. pnkt 5. Kan ni inte göra släde av den? En Nordsvensk skulle kunna dra den ganska lätt tror jag. Åka små turer i grannskapet och så.:)
Jo, så kan det allt vara på landet. Det är ju liksom inte sommar jämt, som på teve. Där är det inte ofta man ser folk skotta. 😉
Dina första fyra punkter fick mig att faktiskt för en millisekund lyssna på maken som vill ut på landet, men när jag kom till punkt fem så är jag åter tillbaka till mitt bestämda Nej! Kul text!