S har många fantastiska egenskaper. Jag skulle vilja säga att alla hans egenskaper är fantastiska. Han fascinerar mig eftersom han förmodligen är det barn som är minst likt mig och mest likt sin far. Därför är han en gåta ibland. Det är spännande att ha en son som man inte riktigt förstår alla gånger, till exempel det enormt starka schackintresset. Han spelar partier ur böckerna, följer direktiven för både vit och svart och flyttar sina pjäser efter diagram och tabeller från ”mästarnas spel”. Det finns inget som kan slå schack, inte ens godis.

På kvällarna får han inte ha schackpjäser i sängen. Jag tror att de är obekväma att ligga på. Dessutom är jag rädd för att det är ett bra sätt att tappa bort en bonde här och en löpare där. För att inte tala om springarna, som inte ens går rakt. De kommer defintivt att förvirra sig in i ett påslakan. Men han får ha schackböcker i sängen. Så det har han, gärna tre-fyra stycken så att han kan ligga ganska obekvämt ändå.

Han tycker att han lär sig något av varje schackparti, att vinna är inte alls det viktigaste. Tvärtom märker både M och jag att han med flit låter bli att vinna mot oss så att partiet skall vara lite längre.

Det där måste ju vara någon slags medfödd inlärningsteknik, han gör om och gör om och gör om och iakttar hela tiden.

Men nu var det egentligen kvällarna jag skulle berätta om. För det finns en sak som kommer före schackböckerna, inte nödvändigtvis i prioriteringsordning men tismässigt. Det är ”leka skola”. Han har en ritbräda nämligen. Och varje kväll skall jag på den göra fem mattetal (plus eller minus och maxsiffra nio) och skriva två ord som han skall lära sig att skriva.

Ikväll t ex fylldes rittavlan med följande:

5-1=
4-1=
3-1=
2-1=
1-1=

samt orden JUL TOMTE som jag förklarade att man kunde ta bort  mellanrummet mellan för att få fram det sammansatta ordet.

När jag går in och kollar till killarna på kvällen ligger han och sover med en schackbok under kudden, en annan under armen (som kungen med sina guldpåsar i Robin Hood) och med en ritbräda som balanserar mot ena knät. Där har han skrivit:

4
3
2
1
0

JUL JUL JUL JULTOMTE TOMTE TOMTE TOMTE JULTOMTE JULTOMTE
TOMTEJUL

Han har en hjärna som högst motvilligt stänger av för sömn. Hela tiden tänker han, reflekterar, grubblar. Och jag blir bara mer och mer kär i detta enigma till son.