Jobbade idag. Vid middagstid ringde S med det viktiga meddelandet:
-Sylten här hemma är slut. Pappa tog GODIS istället. Då åt vi gröt och choklad. Mjölken blev alldeles brun.
OK.
Eh.
Allvarligt.
OK.
Ni kan nog föreställa er mina känslor. Jag menar – här lämnar man dem några timmar på söndagen. Åker hemifrån för att sköta sitt jobb. Och så får man höra detta.
Allvarligt.
Jag tror inte jag behöver uttrycka det tydligare än så. Vad som far genom huvudet när man får ett sådant telefonsamtal. Känslorna. Känslorna som far runt i huvudet i det ögonblicket. Ni vet. En öm moders sköraste känslor kommer fram när hon hör en sådan sak.
Allvarligt.
Här ringer S. Han är ÅTTA år. Just det. Nu kanske ni kan frammana mina känslor. Mina moderskänslor. Hur hjärtat långsamt spricker. Och så stoltheten förstås. Och hur rörd jag blir.
Allvarligt.
Ni såg det själva så det är klart att ni förstår mig. Grabben talade på hexameter. Spontant. Utan minsta ansträngning. Kan man bli annat än stolt?
5 svar till “En mors känslor”
Love it!
Haha det lät ju gott 🙂 Det är klart att du ska vara stolt.
Det var ju roligt att han,
så duktig kan bruka sin tunga.
Choklad när som sockret försvann –
Med skratt vi får lufta vår lunga:-)
Rock on, Silas!
Ha, jag saknar ord! Stiernhielm kan gå och dra något gammalt över sig!
😀 som vanligt!
Tack för dina kommentarer! Mina väninnor med täta barn sa precis som du – ja, kroppen tog stryk, men absolut var det värt det. Bra att höra!