Ikväll i badet förvandlades plötsligt den numera skrämmande friska H till en bankomat. Leken började med att man fick trycka på en liten knapp och säga pipipip (med datastämma, inte med fågelstämma) och så stack det fram en blöt löddrig hand och sade, med en för bankomater nyskapande artighet (och med den klassiskt entoniga datarösten som luktar sjuttitals robotthriller) ”varsågod, här får du pengar”.

När den leken blev tråkig blev bankomaten lite mer lik en riktig bankomat. Då uppstod nämligen detta att så fort M ville ha ut pengar så kom det inga. ”Tyvärr, du får inga pengar” sade den fortfarande artiga men entoniga lilla bankomaten. Sedan bytte den strategi och sade ”Tyvärr, jag har brutit armen, så jag kan inte ge dig några pengar just nu” (Men jag fick alltid pengar ändå. Är man mamma så är man =))

Sedan skedde en väldigt intressant produktutveckling, som i verkliga världen möjligen skulle ha känts lite för storebror-ser-dig-artad, men i vårt badkar mest var rätt gullig och innovativ. Bankomaten började nämligen säga ”här får du pengar så att du kan köpa ett par bruna stövlar” eller ”här får du pengar så att du kan köpa en bok om rosa tröjor”. M var ju tvungen att prova så han ”tryckte på knappen” och frågade vad han skulle få köpa ”du får inga pengar” sade H med sin dataröst, ”men här kommer en halsduk som du kan ha på dig när du går till affären”.