jag: Vad är ditt favoritord?
M: ”Våren”.
jag: Ja det är ett fint ord.
M: Vad är ditt favoritord?
jag: ”Tvättberg”.
M: Det värsta med dig är att det inte är ett ironiskt svar.
jag: Tja. Du vet. Vad kan jag säga? Det är ett bra ord. Massor av trevlig nytvättad tvätt.
M: Alltså de flesta menar smutsig tvätt när de säger tvättberg.
jag: Smutsig! Ha! Inte i våra tvättberg! Våra tvättberg luktar gott och är mjuka och sköna. Mer som böljande vårkullar än berg faktiskt.
M: Ibland vet jag inte om du existerar på riktigt.
jag: Vadå?! Du älskar ju att storstäda.
M: Jag älskar att – det är en helt annan sak. Det är bra att städa. Man tänker bra när man städar.
jag: Eller när man tvättar… jag sade just till en tjej när vi var på Valborgsbrasan –
M: (börjar skratta)
jag: Jag har inte ens kommit till poängen än.
M: Jag vet. Men det är Valborg.
jag: Öh. Obviously. Ja.
M: Jag vet inte hur du firade Valborg när du var yngre.
jag: Nä.
M: Men jag tror inte att du hade en långrandig diskussion om vilket som var sundast: att gilla att tvätta eller att gilla att storstäda.
jag: Inte vad jag kan dra mig till minnes.
M: Så det känns lite medelålders det här.
jag: Det är mer valborg med tvätt än med städ i alla fall.
M: Aldrig! Man vårstädar ju! Men man vårtvättar ju inte direkt.
jag: Men det finns en säsong för att börja hänga ut tvätt. Då doftar den ännu godare. Så mycket mer Valborg än så kan det inte bli.
M: Jaså? Men mina fina moppar har en champagnegalopp på nybonade golv.
jag: Jaha! Men min kära tvätt åker forsränning i tvättmaskinen!
M: Och super och vinglar omkring kan jag tänka mig.
jag: Min tvätt är helt nykter! Det är dina städredskap som lullar omkring som alkisar.
Paus.
M: Kan vi gå tillbaka till början av det här samtalet? Jag vill börja om.
jag: Jaha…
M: Jag vill ändra mitt favoritord.
jag: Till ”storstädning”?
M: Till ”absurditet”.
jag: Hm. Bra faktiskt. Det är ett bra ord det med.
M: Jag älskar absurditet mer än jag älskar våren faktiskt.
jag: Då måste du älska dig själv och dina storstädningar.
M: Eller kanske framför allt dig och din logik.
jag: Åh! Juste! Tack!
M: Hm.
jag: Eller. Vänta lite. Eller. Eller. Vänta lite.
M: Hm.
Men allvarligt. Vad finns det att hmma om? Man får ta sina kärleksförklaringar där man kan få dem.
5 svar till “Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning”
Kul och underhållande dialog.
Hellre tvätt än städ om jag får välja.
Kul vardagsintellektuell kärlelskonversation.
Rubriken! Ja hela dialogen är underfundig.
Älskar dina dialoger med din man och dina barn! Kan man få flytta in hos er en vecka eller så? 🙂