nov 202012
 

M hade gjort jättefint idag när vi var borta. Han grävde en grav och hittade en papplåda åt Frodo. Han tog Frodos fårskinnsfäll som han hade tyckt om att ligga på och ett lakan och lade i lådan och sedan tyckte han att det inte såg så trevligt ut med ”flyttlåda” tryckt på så då klädde han in den i inslagspapper så att barnen skulle tycka att det var finare.

Under tiden hade jag köpt ljuslyktor och  rosor (vita som Frodos färg) och tryckt upp ett foto på Frodo som de kunde ha på sina rum.

Och barnen hade varit i skolan. H hade blivit ledsen i skogen idag och S (som hade varit så noga med att jag inte fick berätta för hans fröken) hade berättat själv för både sin fröken och sin speciella extrafröken om Frodo. A hade kramat en kompis i flera minuter när han blev ledsen. Och E hade ätit fyra portioner potatisbullar till lunch. När man är två är det där med döden alldeles för långt perspektiv för att ta in.

Så samlades vi där hemma. M stod och snickrade två kors – ett åt Frodo och ett åt Ville. Ville var vår gamla katt som vilar bredvid där vi begraver Frodo. Hans kors är borta sedan många år men nu tyckte barnen att de skulle ha varsitt. Varsin ljuslykta skulle de också ha. Jag frågade barnen om de tänkt ut något att sjunga på begravningen. S föreslog ”Lilla katt”.

Sedan gick vi in i huset och tog vårt sista farväl av Frodo (E fick vara ute med en vuxen under tiden) och så tågade vi efter M som bar kistan och lade ner den i graven. Vi skickade med Frodo var sin ros och sjöng Lilla katt. Det kändes som en väldigt ödesmättad text:

Lille katt, lille katt,
lille söte katta
Vet du att, vet du att
det blir mörkt om natta

Sedan tände H ljusen och vi stod en stund.  Så sade vi hejdå.

A och S gick och hämtade var sin spade och började skotta igen graven tillsammans med M. Jag blev lite förvånad – hade inte ens tänkt att de skulle vilja vara med på det men de gjorde det utan att fundera.

Det har varit en konstig dag idag.

Jag älskar och beundrar min familj på alla sätt. Vi tog oss igenom det och vi gjorde det tillsammans.

 

nov 202012
 

Vår katt Frodo har dött. Den stora och vita katten som kom till oss i somras.

Igår kväll låg han i en korg och andades inte. Vi vet inte vad som hände – tidigare på dagen sprang han omkring och lekte och var glad. Igår kväll skulle M säga godnatt till katterna och kom springande efter sitt stetoskop och hittade inga hjärtslag.

Våra stora barn är förstås ledsna. Mycket tårar och sorg. Alla av dem har varit nere och klappat på Frodo, som ligger i sin korg och sover sin sista sömn. Han ser fin ut och avslappnad.

Döden är sorglig och slutgiltig och skrämmande. Men barnen skjuter den inte ifrån sig. De jobbar stenhårt med att acceptera och förstå. De tar hand om varandra och försöker göra varandra glada. De vill ha sagor om vad Frodo gör nu. De har bestämt hela begravningen som vi skall hålla i eftermiddag. De är helt enkelt oerhört skickliga när det gäller att ta hand om sin egen och varandras sorg.

Vi pratar om att farmor och Ansgar som bor på sitt moln med vår gamla katt Ville, har fått en ny vit katt nu. Vi har pratat om att man ibland när de är ledsna kanske de nästan kan känna att Frodo ligger och vilar i deras knä. Vi pratar om sorg och saknad och att katter är viktiga för oss. Vi försöker att inte prata sönder allting, men vi pratar. Man behöver prata – både vuxna och barn.

Både A och H ville att jag skulle gå med in i skolan och berätta för deras fröknar om vad som hänt. S ville det inte. Alla reagerar vi lite olika. När M berättade imorse kastade sig A in i min famn och S ut ur den. Så reagerar man ju – någon vill vara i fred och någon vill ha en kram. Och E är mest upprörd över att vi andra kramas och är ledsna, och hon inte förstår varför.

Och Frodo vilar i sin korg. Oberörd. Oberörbar. Han fick leva sina sista månader på landet med självservering av möss. Han hade många små barn som klappade honom och dyrkade honom. Han hade sin bror Felix och kattungarna, som han lärde sig att älska, en hund att reta, och människor att kela med. Jag tror att det var ett lyckligt liv.

Och nu är det slut. I stillsamhet i hemmet. Begravningen hålls i kretsen av de närmaste. Med tacksamhet skall vi minnas en fin och ståtlig katt. Farväl Frodo.