aug 052013
 

Klockan är kvart över elva och jag degar framför datorn.

Och jag tvättar samtidigt i tvättstugan. Och diskar i köket. Och bakar bröd.

Därför att jag har maskinell hjälp. Tvättmaskin. Diskmaskin. Bakmaskin.

Allvarligt.

Massor med tid över.

Med den tiden kunde jag… träna kanske.

Om det inte vore för att jag har ett träningsredskap. Så. Jag behöver inte träna själv.

Så istället kan jag… sova. Ja! Gå och lägga mig! Vila!

Eller.

Det vill säga.

Jag kan förstås inte gå och lägga mig.

För min kära sovmaskin sköter om den detaljen.

Sovmaskin ja. Ni vet. Make.

Så åt mig återstår… tja. Facebook.

Vi ses väl där.

jun 292013
 

Igår kväll bakade jag bröd med ärter i. Det kan man naturligtvis göra av många olika skäl men jag gjorde det av det mest självklara skälet: M sade att det inte gick.

För att försäkra mig om ett riktigt gott bröd nu när det var som nödvändigast att det blev gott var jag generös med både smör och honung och andra jämförelsevis konventionella sätt att pimpa sitt bröd. Jag blev riktigt inspirerad och jobbade som i trans med finaste vetemjölet och extraspecial-grahamsmjöl och annat kul. Jag runddrev som en hjälte och lyxade brödet med extra kalljäsning och allt möjligt annat som degar gillar.

Tja.

Nu har jag smakat på det färdiga brödet.

Det var inte alls gott.

Ärterna förstör.

Mitt råd är: Baka aldrig bröd med ärter i.

Detta är självklart – av skäl som är så uppenbara att jag inte ens behöver räkna upp eller förklara dem – M:s fel. Det fattar alla.

Man kan ju liksom inte ha ärter i bröd. Typiskt honom att tvinga mig.

jun 252013
 

M: Vad gör du?

jag: Skriver svar på en fråga på facebook. ”Vad är du beroende av?”

M: Vad skriver du då?

jag: Barnen och datorn förstås.

M: Förstås. Inget… annat?

jag: Nä. Det är väl mest det.

M: (vältalig tystnad)

jag: Jaja. Strump-och-sockhantering förstås. Men det kan jag ju inte skriva. Det är alldeles för… tja. Privat. Personligt.

M: Inget… INGET annat?

jag: Hm. Vad…

M: Inte någon typ äkta man eller så?

jag: Vadå? Vill du att jag skall skriva att jag är beroende av dig? (men M är försvunnen) Hallå! Älskling? Var är du? (tystnad) Jaja. (facebookar vidare i tjugo ostörda minuter tills M kommer tillbaka en aning svettig)

M: Nu har jag diskat och borrat hål för den nya brandvarnaren och lagat den där plankan på altanen och försökt fixa sidospegeln på din bil.

jag: Wow!

M: Japp. Det var väl inte dåligt?

jag: Verkligen inte.

M: Bra rent av?

jag: Väldigt bra.

M: Rent av… beroendeframkallande?

jag: Mm. Det kan hända. Du har en poäng där.

M: Så. Får jag vara med på ditt svar nu?

jag: Som tur är KAN man ändra sitt svar på frågan.

M: Och det kommer du att göra nu?

jag: Absolut.

M: Skönt. (pussar mig och går och lägger sig – och jag ändrar mitt svar naturligtvis).

facebook

jun 222013
 

M: Det var inte roligt.

jag: Men jag tycker att det var roligt.

M: Bara för att det var din idé.

jag: Ja. Extra roligt tycker jag att det var att du inte märkte något förrän i morse.

M: Det var KNÖLIGT! Jag sade att det var KNÖLIGT.

jag: Ja du gjorde det. Du härjade omkring i sömnen också. Men du kollade liksom inte efter.

M: Jag var väl trött.

jag: Alltså. När vi precis hade träffats lade jag sju sorters blommor under din kudde och då tyckte du att det var gulligt.

M: Jag kanske SADE att jag tyckte att det var gulligt.

jag: DET var gulligt i så fall. Att du sade det även om du säkert tyckte det var fjantigt.

M: Det är inte att det var fjantigt utan det är det att vissa blommor kan lämna fläckar på örngotten som man inte kan få bort.

jag: Du är söt när du är arg.

M: Jag är inte arg! Jag är bara —

jag: Söt.

M: Alltså. Det värsta med hela den här situationen är att jag inte visste om det…

jag: Fast det hade ju varit rätt lätt att bara lyfta kudden och kolla.

M: Låt mig prata klart. Det värsta är att jag inte visste om det! Och ÄNDÅ drömde jag… äsch.

jag: Va? Allvarligt? Funkade det?

M: Jag drömde inte om DIG alltså. Det vill jag klargöra! Men jag drömde faktiskt om —

jag: Gjorde du? Du visste inte om att jag hade lagt dem under din kudde och DET FUNKADE ÄNDÅ!

M: Ja.

jag: Det är ju nästan kusligt.

M: Ja.

jag: Så om jag lägger sju sorters rengöringsmedel under din kudde så drömmer du om…

M: Om den där nya dammsugaren från Philips. Ja.

jag: Det är läskigt på så många olika plan.

M: Det var en vacker dröm på sitt sätt.

jag: Och sedan vaknade du med knölar under huvudet och en isande känsla av förlust av dammsugare.

M: Mm.

jag: Det ÄR roligt.

M: INTE.

jag: Jo.

M: Du vet det där de sade om lust och nöd?

jag: Jag vet.

M: Jag önskar att det inte var fullt så mycket din lust och min nöd.

jag: Älskling. Du märkte inte att du sov med sju olika rengöringsmedel under huvudkudden.

M: Som du hade lagt där.

jag: Ja.

M: Ibland korrelerar din lust till etthundra procent med min nöd.

jag: Ibland har man tur helt enkelt.

jun 152013
 

Idag är det vår elvaåriga bröllopsdag så ikväll skall vi fira. Det svåraste är ju förstås att utse en värdig present till M. Det finns alldeles för mycket bra saker att välja bland.

DSC_1088

jun 142013
 

M: Och då…..bubbel bubbel…  Volvo BM… babbel babbel… differentialspärr…bibbel bibbel… Massey-Ferguson… bobbel bobbel… ihopbunden med snöre… bäbbel bäbbel… hästkrafter… bebbel bebbel…  hitchkrok…

jag: Mm.

M: Men jag sade… lyssnar du på vad jag säger?

jag: Ja jag blev bara… distraherad när jag tänkte på… vilket under av hantverksskicklighet och… öh… gediget… lantbrukskunnande… som… öh… hitchkroken är.

M: (påtagligt lättad) Ja! Där sade du ett sanningens ord! Verkligen!

jag: (ännu mer påtagligt lättad) Vilken tur då.

M: Men iallafall vad tycker du om det?

jag: Om…

M: Om hela den här komplicerade frågeställningen om traktorhytten.

jag: Jag tycker nog att… hm. Det är svårt.

M: Ja jag vet. Jättesvårt.

jag: Jag tycker att det… beror på… ehmm… årsmodellen.

M: Men så kan man ju inte säga!

jag: Nehej. OK. Då beror det på… ehmm… kraftuttagets… öh…  placering.

M: Men! Har du överhuvudtaget lyssnat?

jag: Ja men jag lyssnar. Men det är så komplicerat med allting.

M: Men jag vet inte hur många kvällar jag har suttit här och pratat om alla saker man måste fundera över när det gäller hytten.

jag: Arton.

M: Arton?

jag: Arton kvällar. Sedan påsk alltså. Om traktorhyttar alltså.

M: Har jag?

jag: Ja.

M: Och du har ändå inte lärt –

jag: Men du lyssnar ju inte när jag pratar om grejer.

M: Men de grejerna handlar ju inte om traktorer!

jag: Du missade hela mitt jätteroliga skämt om Martin Luthers fru!

M: Men! Det handlade inte om traktorer!

jag: Nä. Men lite om städning. På sätt och vis. I överförd bemärkelse.

M: Jag lyssnar instinktivt på grejer om städning.

jag: Ja jag vet. Och jag lyssnar instinktivt på grejer som är skämt och kanske lite roliga och inte innehåller ordet ”differentialspärr”.

M: Men det är ju nästan omöjliga villkor att uppfylla.

jag: Jag vet hur det är. Försök själv hitta samtalsämnen när det bara finns två aptråkiga kategorier att välja på.

M: Jag VET! Det är SKITSVÅRT när man bara får uppmärksamhet om man pratar på ett visst sätt.

jag: Tell me about it.

H: (kommer in) Vad pratar ni om?

jag: Vi diskuterar vem av oss som har mest fog för att inte lyssna när den andra pratar.

M: Och så säger vi hur jobbigt det är att försöka hitta på samtalsämnen som gör att den andra lyssnar.

H: Eh… ok. Det är… bra att man kommunicerar med varandra när man är ett par. Det har jag läst i en Sune-bok.

jag: Då är vi ännu bättre. Vi kommunicerar om att vi aldrig kommunicerar.

M: Just det! Det är för de riktigt skickliga paren det.

jag: Elitnivån direkt liksom.

M: Men det har krävt jobb och uthållighet att komma hit.

jag: Japp. I början bara lyssnade vi på varandra jämt jämt. Astrist men man var ju nybörjare på den tiden.

M: Men nu! Med slit och träning och målmedvetenhet har vi tagit oss hit där vi är idag.

jag: Total ouppmärksamhet.

M: HELA TIDEN!

jag: The masters.

M: Of the universe. (vi ler mot varandra och segerkramas)

H: Eh… ok. Visst. Glöm att jag frågade.

jag. Vad sade du tjejen?

H: Jag bara… äsch. Ni lyssnar ju liksom inte…

M&jag: Exakt! (vi high-fivar varandra)

jun 102013
 

M och jag lagar mat när S kommer in i köket.

S: ÅH! Ni har gjort det! Äntligen! Ni har satt upp flugpapper överallt!

jag: Ja det började bli många flugor.

S: Men åh! Jag är så glad!

jag: Ja det skall bli skönt att bli av med lite flugor.

S: Jag måste gå och hämta min penna!

jag: ?

S: Jag har längtat så mycket efter att föra lite statistik! Nu kan jag äntligen göra det. Jag skall skriva upp i min bok alla flugor som fastnar. Så kan vi se vilket flugpapper som fångar flest flugor. Så kan vi liksom hålla koll på hur det går för de olika flugfångarställena. Jag skall ha en sida för varje hänggrej. Två i köket och en i vardagsrummet… Tio flugor på en i köket och sexton på den andra… fem i vardagsrummet… så…

jag: OK.

S: Och så kan vi låta den boken ligga framme så varje gång man går in i ett rum kan man räkna hur många nya flugor som sitter fast och så kan man göra ett streck för varje.

jag: O… K…

S: Och så förstås en ny sida för varje dag. Så vi kan titta tillbaka och jämföra.

jag: O…… K……

S: Och så kan vi jämföra med till exempel vädret. Vore det inte jättespännande om det fångades fler flugor i vardagsrummet på regniga dagar? Jättespännande!

M: Och vad som verkligen vore kul? Ifall vi upptäckte att det var olika på morgonen och eftermiddagen!

S: För då kan vi gissa att flugorna gillar att bli fångade i vardagsrummet på kvällarna och i köket på morgnarna!

M: DET vore coolt!

(jag måste ha givit ifrån mig något slags ljud – förmodligen ett ljud av själanöd och förskräckelse – för de stannar båda upp och tittar på mig. De tittar på varandra. På mig igen. På varandra igen.)

S: Och så kunde vi ha en sida i anteckningsboken där vi skriver upp ett streck för varje gång som vi pratar om statistik och mamma gör precis den där speciella minen.

M: Ja!

S: High five!

maj 242013
 

Jag sitter vid min dator och M vid sin.

M: Det är ju inte det att jag vill kritisera din blogg. Den är ju lite smårolig och så.

jag: Åh tack.

M: Men den handlar ju egentligen inte om någonting viktigt.

jag: Den handlar ju en hel del om dig älskling.

M: Jajaja. Det är det jag menar. En massa sådana saker. Om jag hade en blogg…

jag: Javisst älskling.

M: Jag skulle faktiskt kunna ha en blogg.

jag: Mm.

M: Jag skulle vara en jättebra bloggare.

jag: Säkert.

M: Om jag bara inte tyckte att det var fånigt att blogga.

jag: Det är ju den saken förstås. Men. Du kan ju ha en blogg om hur töntigt det är med bloggar.

M: … fast det är ju ologiskt. Jag får skriva om något annat.

jag: Din underbara fru kanske?

M: TRÅ-kigt.

jag: Dina fantastiska barn då?

M: Blahablaha. Sådana bloggar är så tråkiga. Vet du vad jag gillar för bloggar?

jag: Traktorbloggar?

M: STÄDbloggar!

jag: Städbloggar. Förstås.

M: Ja! Städbloggar. Det vore toppen. Man kan berätta om sin städning och alla sina redskap och hur man tänker när man bestämmer vilken ordning man skall städa olika saker i.

jag: Ordning?

M: Ja! Jag menar: Skall man börja med det roligaste eller sluta med det roligaste? Vill man liksom få ta små glädjeskutt när man börjar städa eller vill man spara det bästa till sist?

jag: Vad är egentligen roligast när man städar då?

M: … det är svårt att välja… det finns så mycket… men alltså det är klart att jag är ju svag för själva golvytorna. När allt är undanplockat och dammat och man bara får gå loss på golvet med sin svabb. Det är frihet det.

jag: Det är det?

M: Japp.

jag: Men då får du ju alltid göra det sist. Du kan ju inte börja med att svabba golven eller?

M: Nä…. men det finns ju mycket roligt som man kan börja med! Man kan börja med själva sorterandet om man vill. Det är kul.

jag: Sorterandet?

M: Ja du vet. Man liksom tar alla –

jag: OK. OK.  Men alltså jag tror inte att det finns så många städbloggar.

M: Perfekt! Ett tomrum på marknaden. Då blir jag först! ALLA kommer att vilja läsa min blogg.

jag: … eh. Kanske.

M: Jag kanske får – vad är det du säger nu då? FÖLJARE! Ja! Vi kanske kan bli ett helt gäng som bloggar om städning. Vi kan byta tips med varandra! Vi kan prata om hur jobbigt det är när våra familjer är i vägen när vi vill städa. Vi kan ha CYBERRENT! Vi kan ha tävlingar om vem som har mest städat oftast. Och handikappsystem beroende på hur många husdjur man har och barn och fruar och –

jag: Ja älskling.

M: Det är ju så bra det här!

jag: Mm.

M: Jag funderar på om jag skall börja blogga nu direkt.

jag: OK. Det finns flera bra gratisportaler som jag kan tipsa dig om.

M: Fast det är ju bara det att jag såg att det var lite dammigt under pianot. Och spegeln på lilla toan borde nog putsas lite. Och –

jag: Du menar att du står och väljer mellan att städa och att blogga om städning?

M: Ja. Existentialistiskt va?

jag: Nä.

M: Hm. Om jag städar nu så får jag ju lite bra material som jag kan blogga om sedan.

jag: Mm.

M: När det inte finns något mer att städa.

jag: Det är lite som om jag skulle säga att jag skulle blogga när det inte fanns något mer att tvätta.

M: Men du vet om jag inte städar så har jag inget att blogga om.

jag: Men om du städar har du ingen tid att blogga.

M: Ah. Det är väl därför det inte finns så många städbloggar. Förstås.

jag: Vi kanske kunde skaffa en sådan där självgående dammsugare så skulle du ha tid att blogga.

M: Ähum. Älskling. Den här diskussionen trodde jag att vi hade haft.

jag: OK.

M: Det blir inte ordentligt dammsuget om det inte görs av en person. En person med känsla för de öppna ytornas speciella behov.

jag: OK.

M: DU skulle kunna städa så skulle jag ha tid att blogga. (paus varunder vi stirrar på varandra) Hahahahahaha!

jag: Hahahhahaha!

M: Åh jag har den bästa frun.

jag: Det har du sannerligen.

M: Du skulle aldrig ta ifrån mig mina små nöjen.

jag: Jag skulle aldrig gå ivägen för din städning nej.

M:Så. Du får…  Hälsa bloggosfären att jag gärna skulle blogga lite om städning men att omständigheterna förbjuder det. Haha! Hörde du? Om-städning-heterna förbjuder det! Haha! Jag BORDE faktiskt blogga. Städhumor!

Ja. När jag tänker på saken är det möjligt att han faktiskt skulle behöva blogga. Han behöver definitivt hitta någon annan att dra de där skämten för.

maj 212013
 

jag: Och då sade jag att den där hjärtskärande så kallat vårgröna nyansen av grönt påminner lite för mycket om ärtsoppa.

M: Mm.

jag: Och då sade hon att hon gillar ärtsoppa. Och då sade jag att jag också gillar ärtsoppa men att det inte passar så bra på väggarna just.

M: Mmm.

jag: Och då sade hon att älskar man ärtsoppa så älskar man ärtsoppa. Och då kom jag ihåg att det finns ju gul ärtsoppa också och så började jag prata om det. Och hur du och jag än gång åt ärtsoppa på färska gröna ärter på den där vegetariska restaurangen i Uppsala och sedan kom jag…

M: Mm.

jag: att tänka på att… vadå ”Mm”? (den stereotypa tystnaden hos en man som surfar efter traktorer på blocket) Hm. (jag blir misstänksam och tänker efter och säger sedan med ett noggrant utvalt konverserande tonfall – utvalt för att låta exakt likadant rent intonationsmässigt som allt som jag sagt tidigare i det här blogginlägget) Och då kom jag på att det var alldeles för lite folk längst ner i botten på vulkanen så jag sköt några stycken.

M: Mmm.

jag: (med samma konverserande klang) Så du har ett hemligt förhållande med den där tjejen i biljettluckan på bio?

M: Mm.

jag: Vet du vad du just sade?

M: Mmm.

jag: Ha! Där fick jag dig allt.  Nu är det bevisat! (M tittar upp från datorn) Du hör ju inte vad jag berättar!

M: Jo.

jag: Lyssnar du på vad jag berättar?

M: Nej.

jag: Men… alltså…

M: Älskling! Jag HÖR allting som du säger. Men jag kan ju inte lyssna på allt som du säger.

jag: Varför inte det?

M: För att det skulle ta hela kvällen.

jag: Men jag pratar ju om en massa… saker!

M: Jag vet. Och jag tycker jättemycket om när du pratar om en massa saker.

jag: Hmpf.

M: Det är mitt favoritljud faktiskt.

jag: Ditt favoritljud.

M: Mm.

jag: Ditt. Favoritljud.

M: Mmm.

jag: Men alltså!!!

M: Mm.

jag: Har du slutat lyssna nu igen?

M: Mm.

jag: Men!

M: Jag gillar verkligen när du pratar. Men jag kan ju inte lägga massor av energi på att lyssna på alla småsaker.

jag: Varför inte?!

M: För att… rätt som det är säger du något intressant. Och då måste jag ju vara beredd med fullt energipåslag då. Då kan jag inte slösa bort det på ärtsoppenyanser.

Tystnad.

jag: Allvarligt. Trodde du att jag skulle gå på den lätta?

M: Allvarligt. Märkte du att jag faktiskt sade något som visar att jag ändå lyssnade på allt det där om ärtsoppan?

jag: Hm.

Tystnad.

jag: Vänta lite nu här. HM!

M: Och nej. Jag har inget förhållande med Mohammed som jobbar i biljettluckan på bio.

jag: Men! Varför! Mmm:ar! Du! Om! Du! Ändå! Lyssnar?!

M: Mm.

jag: Du gör ju sådär bara för att reta mig!

M: Mm.

jag: Var det där ett jakande ”Mm” eller ett ”jag lyssnar inte”-”Mm”?

M: Vilket vill du helst att det var?

jag: Jag vet inte!

Tystnad.

jag: Så. Ditt favoritljud alltså.

M: Mm.

jag: Så du gillar liksom själva grejen med att jag sitter och pratar men du vill liksom inte delta i samtalet?

M: Vad kan jag säga? Jag är en god publik.

jag. Nähä. En god publik applåderar.

M: Mm.

jag: Det är MITT favoritljud.

M: Mmm.

jag: Vet du vad mer som är mitt favoritljud?

M: Ljudet av min självkänsla som krossas som en nöt under rälsen på ett skenande tåg.

Tystnad.

jag: Jag vet inte vilket som är värst – när du inte lyssnar eller när du liksom stjäl samtalet genom att komma på en bättre poäng än vad jag gjorde.

Tystnad.

M: Mm.

maj 092013
 

Frycklunds första lag hittar du här.

Jag vill presentera för er, kära bloggläsare, Frycklunds andra lag. Syftet är förstås, som alltid, att förenkla och förljuva era liv.

Frycklunds andra lag liknar på sätt och vis termodynamikens andra lag, som stipulerar att allt i universum rör sig mot allt ökande kaos. Hela familjen Frycklund liknar faktiskt den lagen kan man säga (särskilt om man tittar i S:s garderob) men Frycklunds andra lag har att göra med ett särfråga inom denna allmänna problemformulering.

Frycklunds andra lag har med M att göra. Den har liksom sitt ursprung i M. Sitt mål också. Som en evig cirkel – en loop mellan orsak och verkan och det obegripliga mellanting däremellan som är en gift mans existens.

M har nämligen en obegriplig och extremt irriterande vana att – när han får fatt i en penna som inte fungerar – ställa tillbaka den i pennburken och ta en annan. Om den inte heller fungerar ställer han tillbaka den och testar en tredje.

Så gör man inte. Så GÖR man bara inte. Man slänger icke-fungerande pennor.

Hur skulle det se ut om alla gick omkring och ställde pensionsmässiga pennor i våran pennburk? Va?! VA??!!

Den store filosofen Immanuel Kant lärde oss att alltid handla så att regeln för vårt handlande skulle kunna upphöjas till en allmän lag. Så därför SLÄNGER man trasiga pennor. Direkt. Med en gång. I ett nu. Omedelbart. Utan att tveka. Utan att ångra. Utan att tvivla på att man gjorde rätt. Det är vad Kant skulle ha gillat – vad Kant skulle ha gjort. Och det är vad alla borde göra! Så! Män. Kvinnor. Barn. Låt oss nu förena oss i en —

Förlåt.

Men alltså. Varför slänger han inte dessa pennor?

Frycklunds andra lag har svaret på denna eviga fråga.

Frycklunds andra lag formuleras nämligen så här:

Hur lite bläck det än finns kvar i en bläckpenna så kommer den ändå – när den blir kvar i en byxficka på ett par byxor som hamnar i tvättmaskinen – att spy ur sig en osannolikt rikhaltig flod av blåsvart bläckighet som förstör så många kläder som möjligt för så lång framtid som möjligt.

Tillägg till Frycklunds andra lag:  ju vitare vittvätt – ju blåsvartare bläck.

Ni vet att det är sant. Så funkar det med de här naturlagarna. Man bara vet att de är sanna. Man behöver inte fundera eller undra eller något sådant. Man bara vet. Instinktivt.

Så: de obrukbara pennornas pensionatstillvaro i pennburken beror förstås på att M inte kan med att utsätta våra kläder för detta grymma öde.

Och.

Faktiskt.

Ni vet.

Alla ovanor som kan förklaras med ”jag gjorde det för att jag bryr mig om tvätten” är faktiskt hur ursäktade som helst by my book. Högre motiv kan man inte drivas av än så.

Så – Frycklunds andra lag kan rädda även ditt äktenskap. Try it. You’ll like it.