-
Lucka 13: Tomas Sjödin
ShareTweet Nu har det blivit lite av en tradition att lägga upp det här varje Lucia. Det var Ansgars begravningsdag idag för tolv år sedan och för några år sedan passade jag på att svara på några av de frågor jag brukar få om Ansgar av bloggens läsare. Det har kommit till några nya läsare sedan förra…
-
Se, framom henne dimma, och bakom henne natt
ShareTweet Idag är det tolv år sedan Ansgar dog. Det hände många saker i den där övervakningsmaskinbelamrade salen på spädbarnsintensiven. Ett hjärta slutade slå. Andra hjärtan krossades. Livet, som hade förändrats för alltid bara några dagar tidigare, förändrades för alltid igen. Allt dog den natten. Allt som var värt något. Förutom en sak: Vännerna stod bi. Våra…
-
Varför är det så ont om kul
ShareTweet En dag läste jag en intervju med underbare Hasse Alfredsson i DN. Det var en sådan där lång intervju, typisk för söndagsbilagor, där journalisten får en att känna sig som att man sitter och tjuvlyssnar på ett mjukt och trevligt samtal på ett café. De avhandlade dråpliga minnen från AB Svenska ord, och sedan frågade…
-
Brödraskap
ShareTweet Tänder ett ljus framför gipstavlan av Ansgars hand- och fotavtryck ikväll. A tittar på det och på mig. A: En sak jag har tänkt ganska mycket på nu: Att det är synd om Ansgar. jag: Ja… vad tänker du på då? A: Att han inte kan busa med mig och S. Det hade han…
-
Och mörkret har inte övervunnit det
ShareTweet Ljusen på kyrkogårdarna den här helgen. Varje låga ett minne, varje tändning en ritual. Och de flammar där, mitt ibland alla döda. Svaga i lågan men starka i trotset. En proteströrelse för sörjande. Du (du, vem du nu är – ondskan, förgöraren, djävulen, meningslösheten, liemannen – jag ger dig inget namn men jag hatar…
-
På kyrkogården
ShareTweet Jag går genom kyrkogården, för att den finns där. Och för att påminna mig själv: Döden, döden, döden. Så här års lurar påminnelserna om döden överallt för mig. Allhelgona kommer, och november med Ansgars årsdagar. Kyrkogården är en tröstande plats för mig, för sådana tankar. Så jag går genom kyrkogården, och andas lättnad, andas ut den sorg…
-
Eremiter i dödsskuggans dal
ShareTweet Det är någonting så obevekligt ensamt över sorg. När tragedin är nära, går du undan, som en hund i ett hörn som väntar på att dö. Du var någon, för en stund sedan. Någon i ett sammanhang, någon med vänner, jargong, internskämt. Men inte nu. Din identitet har kapats. Från din vardagliga värld till dödsskuggans…
-
Drömmen om Ansgar
ShareTweet Jag drömde att jag mötte dig. Vi var i en skog någonstans, skuggade av gröna träd. Stilla. Behagligt. Du var en ung man nu – vacker, förstås. Om jag inte hade känt igen dig på annat sätt (men det gjorde jag) hade jag gjort det i ögonen, de där blå, intensiva, ögonen. Ljusare nu,…
-
0313
ShareTweet Tolv år sedan idag: Det som långsamt, men väldigt tydligt, formade sig på gravtestets testruta, var ett plus. Ett kors. Jag har aldrig blivit så överrumplad i hela mitt liv. Inte kunde väl jag få ett barn? Jag var inte typen. Jag var inte moderlig. Jag hade inte mål och mening och idéer om…
-
Men bara om min sorg väntar
ShareTweet Idag såg jag en skymt av min sorg. På ryggen. Jag var på väg ut, hade saker att göra. Ville stanna upp och fördjupa mig i sorgen, möta den, stänga in mig i den, leva ut den. Men gjorde inte det. Hann inte. Men sorgen väntar. Sorgen finns kvar när jag kommer tillbaka. Ständigt närvarande.…