Helg! Alla lediga! (nåja jag jobbar på söndag, men alla andra i familjen) Försöker förmedla en känsla av fest och helgighet till barnen men det lyckas väl så där förstår jag när jag kommer in för att natta barnen och S ligger och funderar och har tårar i ögonen.

Jag frågar honom vad det är, förstås, och han tittar på mig och säger att han inte vill att det skall vara fredag. För det är så sorgligt!
-Men lilla vän, fredagar är väl lite sköna? Vi har ätit glass och imorgon börjar ju din ridning.
-Jaa, men det är två dagar som man inte kan gå på dagis.
-Är det så roligt på dagis?
-Ja, fast det är Olle, vet du, på dagis.
-Jaa…
-Ja men han får ju inte träffa mig förrän på måndag.
-Nej…
-Men tänk om han gråter och är ledsen och sörjer! Han kanske ligger hemma hos sig under filten och tänker "var är min lille S, vad skall jag göra utan honom" och bara blir alldeles deprimenterad. Hans små ögon har tårar och han tänker "var är min kompis, min enda lilla kompis"… (blir rörd av sin egen dramatiska utsvävning och börjar snyfta)
-Fast tänk om han har en jättemysig helg med sina brorsor och leker roliga lekar och har alldeles toppen då?
tystnad – tankearbete. Sedan kommer det bestämt:
-Mamma, du fattar inte. Han SAKNAR mig. I hjärtat.