En dokumentärpjäs i tre akter som heter ”Listiga H!” Det här hände idag.

 

AKT 1

Imorse, vid frukosten:

-Mamma, vet du vad? Det är – öhm – någon som undrar vad du önskar dig i julklapp.

Svaret är enkelt. Jag svarar som jag brukar: pyssel och teckningar från barnen. H:s ansikte skrynklar ihop sig som om jag förolämpat henne.

-Jag menar om – öh – någon vill köpa dig en present. Med riktiga pengar. Med sina EGNA pengar, säger hon stolt.

Tänker snabbt. Och som vanligt när jag tänker, tänker jag på choklad.

-Choklad, säger jag.

-Choklad, säger hon. Jo, jag undrar bara en sak, hur stavas choklad i början? Sj eller?

-CH säger jag.

-Ah, säger hon. Jag bara undrade.

 

 

AKT 2

Efter att jag hämtat dem i skolan. I H:s klass har de gjort en tidning, en jultidning. Alla barnen har suttit vid datorn och skrivit egna artiklar. Hon läser upp sin för mig och jag blir vederbörligt imponerad. Så blir det tyst, H tänker.

-Jo, ehm, när jag blir stor skall jag bli en sådan som skriver i tidningen.

-OK.

-Och då gör man en sak med folk som heter intellivuja.

-OK?

-När man frågar dem frågor och så.

-OK.

-Så nu skall jag öva på dig.

-OK.

-Här är den första frågan: Vilken sorts choklad gillar du?

-Ehmm….

-Det är till min tidning alltså.

-OK. Hm. Jag gillar choklad med nötter i.

-OK. Heter den något särskilt?

-Tja, nötchoklad kanske.

-OK. Och jag vet att choklad stavas CH i början.

-Bra! Fint att du  kom ihåg det.

-Hejdå mamma.

Listig som en journalist. 

AKT 3

När alla barnen har gått och lagt sig kommer H upp ett varv. Frågar:

-Kan vi stanna på macken på väg till skolan imorgon bitti?

-Javisst.

-För att jag skall bara…gå in där ett tag. Och…intellivuja dem som jobbar där. Om…just det! Om choklad. För visst säljer de choklad där?

-De säljer choklad där.

-Bra! Eftersom jag skall – öh – intellivuja dem. Om choklad alltså.

Visst är hon underbar?