Ansgars syskon

Hur man vet ifall man tillhör en sportig familj

Det här, som jag skall skriva idag, är egentligen del 2. Del 1 är ett blogginlägg för länge sen som publicerades på annan plats, här, men som jag av någon anledning inte har med i den här bloggen. Konstigt, för alla andra blogginlägg som finns där finns även här. Men nåja, det gör det helt enkelt inte. Jag skulle vilja ha med det här, fast på rätt ställe rent tidsmässigt, men det går ju inte att blogga retroaktivt. Samtidigt skulle jag vilja ha det här, eftersom det här är ett arkiv som jag själv har kontroll över. När allt kommer omkring kanske Ena-Håbotidningen någon gång tröttnar på mitt skrivande och stänger ner bloggen, och då har jag inte just det inlägget kvar…Jo! Jag gör så att jag stoppar in den i en kommentar. Det är det närmaste en fotnot man kan komma i bloggvärlden. Så ni som vill ta del av del 1 innan ni läser del 2, välkommen ner i kommentarsfunktionen (eller ”upp” som fallet är med det här wordpresstemat). Så, är ni klara? Då så.

Konversation mellan H och mig idag:

H: Och kom ihåg att jag vill börja med konståkning.

jag: Konståkning?

H: Ja! Jag har ju tjatat och tjatat om det!

jag: Du menar inte….simhopp?

H: Jaja, det är samma sak.

 

På den här bilden virkar hon.
Det är möjligt att det är en syssla
som är lite mer lättbegriplig för våra gener.

Charlotte

7 svar till “Hur man vet ifall man tillhör en sportig familj”

  1. 12 oktober, 2010:
    Idag var vi och hälsade på några kompisar, på A:s lediga dag från förskolan. De har en son i hans ålder och mamman och jag placerade glatt sönerna i K:s (A:s kompis) rum medan vi avnjöt en latte och E en flaska NAN2 i köket.

    När vi kollar till killarna har de satt på tv:n och tittar på fotboll.

    Nu skall jag berätta hur man om man tillhör en sportig familj eller inte. Säger ens son som K så kan man utgå från att man är relativt sportig. Säger ens son som A – ja, gissa själv.

    Detta är nämligen den konversation som vi får höra när de sitter där i soffan bredvid varandra:

    K: Min pappa gillar inte den här domaren.
    A: Domherren?
    K: Han som dömer matchen.
    A: Matchen?
    K: Ja, min pappa gillar inte honom. Men PASSA DÅ!
    A: Undrar vilket som är bollen.

    Vi är ju bra på en del saker i vår familj. Vi är stenduktiga på att ta in trädgårdsmöbler och byta däck och så. Men sport, det har vi inte riktigt greppat.

  2. Gott! Bra kvinna reder sig själv! Det gäller att se möjligheterna, där de finns. Jag förlorade också ett inlägg, när jag laborerade med att byta bloggutseende. Det visade sig att det hade blivit inaktiverat, när jag höll på och trixade. Det låg kvar som opublicerat och jag fick ut det igen. Däremot kom jag av mig i utseendebytet på bloggen … 😉 Du har förresten fått till ett väldigt snyggt och rent utseende på din blogg, tycker jag. Eloge! Får se hur länge det dröjer tills jag också vågar mig på lite förnyelse.

  3. Tack Ingrid! Först hade jag ju bara böcker, men sedan kom jag på att vi kunde ha VÅRA böcker och så ställde jag fram lite i mitt tycke relevanta böcker och fotade av bokhyllan. Men då blev allt så suddigt så jag fick ta om bit för bit för att alla mina nogsamt utvalda titlar skulle synas…Jo, jag är rätt nöjd. Men förbättringsmöjligheter finns ju alltid =) Det gläder mig iallafal enormt att du med din kulturella blick tycker det är fint!

  5. haha, ni får ha lite sportundervisning:=),eller inte, alla kan inte inte vara bra på allt 😉