H vaknar tidigt av spänning. Hon skall ha handbollsmatch. E vaknar tidigt för att hon är i tvåårsåldern. Jag vaknar tidigt för att E vaknar tidigt.

I hallen möts två systrar. Det är vackert att se, E springer mot H som håller ut sina armar inbjudande.

De kramas länge, länge.

H säger: ”Godmorgon, älskade E!”

E säger: ”Hej, apa!”

Hon säger det tydligt och vänligt och utan att avbryta kramen men H blir förnärmad.

Bakom en dörr hörs ett fniss. A har också vaknat tidigt. Han viskar till mig ”Haha, det var jag!” ”Va?” ”Det var jag som lärde E att säga så till H. Jag är jätterolig! Hahahahaha!”

Nöjd. 

Och det vart afton och det vart morgon, den första dagen.