Idag lyckades jag fastna med nageln i E:s tröja när jag skulle knäppa den. Det gjorde rejält ont och jag fick tårar i ögonen. E såg det och såg först livrädd ut. Sedan klappade hon mig på håret och sade ”Ija humlan, ija humlan” med ett lugnande och mjukt tonfall.
Jag förstod inte vad hon sade förrän jag berättade för M och han förklarade att det är helt självklart vad hon sade – exakt samma sak som jag säger till henne när hon slår sig: ”Lilla gumman, lilla gumman!”
Hon behandlar mig som jag behandlar henne…försöker ta hand om mig baserat på hur jag tar hand om henne. Det blev så fint på något sätt, så stort. Min stora lilla empatiska tvååring…
Eller nåja. Fem minuter senare stod hon och skrek ”Glasch! Glasch!” ilsket medan hon försökte bryta sig in i frysen på egen hand, när vi försökte ge henne den lite mer traditionella frukosten yoghurt.
Ett svar till “Tilltal”
Så roligt att hon redan tar efter dig – de ser nog och snappar upp mer än man tror! Kommer att tänka på min systerdotter som när hon var ca 1 år satt och smetade in salva i håret – hon hade sett sin mamma göra det med hårvax… 😉
Tack för tipset om att fråga varför jag drömmer som jag gör, ska försöka göra så nästa gång drömmen dyker upp!