Konversation med H.

H: Det är många det är synd om.

jag: Ja.

H: Fattiga barn som svälter, alla som har olika sjukdomar, folk som är ensamma, tjuvar som inte har några kompisar.

jag: Jaa.

H: Gamla som skall dö snart, och bebisar som är hungriga, och de som har blivit rånade av tjuvar…

jag: Ja, det finns många det är synd om.

H: …och barn som inte får 398 kronor av sin mamma.

jag: Dem är det kanske också synd om.

H: Kanske syndast om dem, faktiskt.

jag: Men du vet, om du sparar dina veckopengar –

H: Många barn FÅR faktiskt 398 kronor av sin mamma, varje gång de ber om det. DEM är det inte synd om. Men alla andra är det synd om.

jag: Jag vet att du vill köpa den där pyssellådan.

H: Får jag pengarna då mamma?

jag: Du får din veckopeng, som du kan spara. Men du får inte alla pengarna på det sättet. Inte nu ikväll.

H: Men – ÅH – har du inte fattat?! – då är det ju SYND om mig.

jag: Du tycker inte att det kanske är så att det i själva verket inte är synd om dig alls? Jag menar, du är inte ett fattigt barn som svälter, du har inga farliga sjukdomar, du är inte en tjuv som inte har kompisar – du har två föräldrar och tre syskon som alla älskar dig och vi tar hand om dig och du får veckopeng….du kan SPARA till din pyssellåda.

H: Mamma, vet du vad jag hörde nu?

jag: Nej.

H: bla bla bla bla bla bla PYSSELLÅDA.

Hennes argumentationsförmåga är faktiskt rätt lysande tycker jag. 
Fast inte så att jag tänker arvodera henne för vårt samtal…