jag: A, gå och lägg dig.
A: Mmm. Jag skall bara… (snurrar runt fyra varv, trasslar in sig i dammsugarsladden)… bara….
jag: Trilla omkull lite?
A: Hahahaha, mamma, du är verkligen JÄTTEROLIG!
jag: Mm. Gå och lägg dig, A.
A: Mamma…
jag: Ja?
A: MAMMA….
jag: Ja.
A: Jag längtar verkligen jättemycket efter imorgon.
jag: Mmm. Gå och lägg dig.
A: För att då kommer imorgon mycket fortare? (klättrar upp på vår kökspall och öppnar och stänger nyckelskåpet några gånger. Trillar av kökspallen, hoppar upp igen)
jag: Eller iallafall mycket smärtfriare.
A: Mamma, jag vill bara säga en sak.
jag: Ja?
A: Mamma, jag har tänkt mycket på en sak.
jag: OK.
A: Jag fyller år imorgon!
jag: Nähä?!
A: Jo! Du… du vet om det va?
jag: Eh… få se….
A: Mamma, du skojar.
jag: Ja. Gå och lägg dig.
A: Jag tänkte lite på min önskelista, du vet.
jag: Ja.
A: Jag har eventuellt några små saker jag vill lägga till till den.
jag: OK, gå och lägg dig och skriv ner dem.
A: Men affärerna kanske har stängt?
jag: Kanske.
A: Så jag kanske skall börja på nästa års önskelista nu istället, så jag är ute i god tid.
jag: Bra idé. (A klättrar upp på en stol och börjar tankspritt snurra på taklampan med ena handen medan han känner med den andra ovanpå det vita skåpet) Älskade vän, du skall inte…
A: (trillar nästan ner men lyckas i sista sekund ändra trillandet till ett långsamt glidande över bordsytan) Mamma, jag måste bara berätta en sak.
jag: OK.
A: Jag undrar om jag… (klättrar med hjälp av kökspallen upp på diskbänken och spanar upp i de högsta hyllorna av köksskåpet) Jag undrar om jag stavade rätt till Legogrejerna jag önskade mig.
jag: Det får vi se imorgon.
A: Va? Hurdå?
jag. Har du stavat fel så får du ju helt enkelt fel grejer, det fattar ju alla.
A: Vadå fel grejer?
jag: Tja, om du skulle skriva ”Lego Star Wars” och istället skrev ”Lera och Smuts” så får du kanske lera och smuts imorgon.
A: Jag är… rätt så säker…. på att jag tror… att jag inte skrev så.
jag: Eller om du skulle skriva ”Lego Ninjago” och skrev ”Leguaner och Kaniner” istället kanske du får en massa husdjur och inget lego.
A: Tänk om jag skrev…
jag: Men som tur var fattade jag när du skrev ”Lego City” att du förstås menade ”jag vill att min lilla mamma skall få riktigt mycket väldoftande lavendel för att fira min födelsedag” istället. Tur va? Bra när vi kan tolka dina stavfel.
A: (balanserar på vänster ben på fönsterbrädan och smygtittar ovanpå skafferiet) Mamma, var är… äsch, det var inget. Jag vill inte veta. (tittar skrämt på mig) förrän imorgon. IMORGON vill jag veta.
jag: Gå och lägg dig, A.
A: Mamma, den här kvällen känns SÅ LÅNG.
jag: Jag vet, A.
A: Jag tror att den skulle gå fortare om…
jag: Om du gick och lade dig?
A: Eller om jag visste var mina presenter var gömda.
jag: Ja, då skulle den nog gå fortare.
A: Så…
jag: Gå och lägg dig, A.
A: När tänker du ta fram paketen? (svingar sig i ena armen ut genom fönstret för att kika upp på vinden, utifrån)
jag: Gå och lägg dig, A.
A: Tar du fram dem när jag sover? (klättrar in bakom frysen och börjar titta upp i överskåpet underifrån)
jag: Gå och lägg dig, A.
A: Jag kan sitta här och sova så tyst och inte störa ett dugg. (sätter sig inne i kastrullskåpet och börjar titta under locken)
jag: Mmm.

Och har han inte slutat, så håller han väl på än.