Förtrolighet vid läggdags.

-Jag ÄLSKAR Eric i min klass mamma! Han är sötast i världen!

-Ja..jag vet. Det är väl härligt att vara kär.

-Ja, fast jag älskar Eric Saade också.

-Ehm, ja, jag vet.

-Jag kanske älskar alla som heter Eric?

-Det är möjligt. Dina bröder heter ju  Erik i mellannamn.

-Ja..men jag har bara en fundering. Om man älskar alla som heter Eric, ja, och så byter en av dem namn, bara för att han vill vara lite speciell. Ja, som till exempel en helt ny Eric, Eric Larsson kan vi säga.

-Jaha…

-Ja, om han tröttnar på att bli ihopblandad med alla andra som jag älskar som heter Eric, kanske han vill byta namn till något annat så han blir lite mer ovanlig.

-OK….

-Ja. Så då kanske han byter namn till – öhm – Jan-Peter Johansson.

-OK.

-Måste jag älska alla som heter Jan-Peter då? Eller kommer alla Ericar automatiskt att heta Jan-Peter bara för att jag älskar dem?

-Ehmm, nu blev jag lite förvirrad.

H skrattar ett lyckligt skratt.

-Pappa sade att du skulle bli förvirrad om jag sade så. Så därför sade jag så. Men du behöver inte vara orolig. Egentligen älskar jag bara Eric i min klass. Och Eric Saade.

-Jaha, vad skönt.

-Och brorsorna då som heter Erik. Och – ja, farfar heter ju liksom lite Erik också. Och många andra.

-…Ja…

-Men nästan ingen heter ju Jan-Peter.

-…Nej…

-Så då är det ju lite synd om dem.

-För att de inte är så många menar du?

-Ja, och för att jag inte är förälskad i dem.

-Det är klart.

Sedan ler  hon mot mig, lägger huvudet på kudden och visar tydligt att hon tänker sova. Själv har jag fått mycket att fundera på. Många komplicerade tankar. Såsom de ju säger att det blir när barna blir äldre och kan ställa knepigare frågor. En del av de här var faktiskt väldigt komplexa.

Som Shakespeare säger: What’s in a name?