A gosar med E. Det är inte helt uppenbart för resten av oss att E trivs så bra med det här. Tvärtom skulle man ganska lätt kunna tolka hennes kroppsspråk som att hon vill därifrån och köra dockan i sin vagn.
A: Jag ÄLSKAR dig, jag ÄLSKAR dig, jag ÄLSKAR dig för du är så söt och liten och gullig och så kan man bära omkring på dig!
E: Där! Där! (pekar förtvivlat på sin i högsta grad icke vagnkörda docka)
A: Du är så gulli så gulli så gulli så gulli! (kittlar henne under hakan vilket hon uthärdar med något större förtjusning)
E: Aaaaaa! (alltså hennes version av A:s namn) Aaaaaaa! Heddå! (försöker gå igen)
A: Ja men du är bara så söt så söt så söt (hejdar sig plötsligt, sniffar lite, ställer sig snabbt upp och blir väldigt formell) Mamma. Pappa. ERAN bebis, ni vet, den där, den skall man inte röra för den har bakterier. Den har bajsat. Den är väldigt osöt just nu.
(under tiden har E lyckligt vandrat bort till vagn och bebis och börjat köra, precis när A säger att hon är väldigt osöt vänder hon på en femöring och kör vagnen rakt mot honom allt vad hon kan)
A: Mamma!!! Den där bebisen ni har attackerar mig med sin bebis!! Varning, varning!
Ett svar till “Mer syskonkärlek”
Ja, man ska ju inte vara sämre än att kunna ändra sig … när det behovs. 😉