Igår läste jag ett kapitel ur en Sunebok för barnen. Och imorse vaknade S med följande ord, sagda direkt från kudden utan någon egentlig vaknadsprocess, utan övergång mellan sömn och vakenhet:

-Aha, nu förstår jag varför Sune gillar att glo på kor. För att om man tittar tillräckligt länge in i kons ögon, då ser man att kon vill vara ens kompis. Bygga lite snögubbar kanske. Och åka med i bilen till skolan. Iallafall om det är pysseldag.

Tja, bortsett från att ha försetts med ytterligare en livsvisdom att brodera och hänga upp på väggen, så har jag nu fått ett utmärkt bevis på det lite kryptiska som jag skrev om S igår:

Alltid finns det något som man kan lära sig så att ekvationen går ut.

Inte bokstavligt, alltså, utan bara när man kontemplerar livet.

Plötsligt faller en kunskap in i S hjärna och då förstår han – Aha! Då har han hittat x. 

X= kon vill vara ens kompis.