S är lite trött när jag hämtar honom efter förskoleklassen. Tröttheten kan ta sig olika uttrycksformer men en sak har de alla gemensamt: Vad vi än skall äta för middag så skriker han ”Men det GILLAR inte jag!”

Till saken hör att han är en matfrisk kille som sällan tvekar inför att äta det vi sätter framför honom på bordet. Så detta är ett rent och skärt trötthetsutslag. Men det har sina sidor ändå. Såhär låter det dagligen:

-Mamma vad skall vi äta till middag?

-(säger det det skall vara, exempelvis) Lax i kokoscurrysås.

-Men det GILLAR inte jag!

-Vad tycker du att vi skall äta då?

-Något annat! Något gott!! Något från en restaurang!!! PIZZA!!!!

Därför bestämde jag mig för att lura honom ikväll. Så när jag hämtade honom i skolan idag längtade jag bara efter att få den dagliga frågan:

-Mamma, vad skall vi äta ikväll?

-Ikväll skall vi äta bananer.

-Men det GILLAR inte — bananer?

-Ja, bananer.

-Bara bananer?

-Japp.

-Helt vanliga gula bananer?

-Jajamensan.

-MEN det GILLAR inte jag!

-Nä, ok. Vad tycker du att vi skall äta då?

-Pizza. Restaurangpizza. Annars följer jag inte med hem.

-Men du vet ju hur det är S. Det är ju bananer på restaurangpizza (snälla, snälla, alla bloggläsare: Tala inte om för honom att detta inte är en allmängiltig sanning. Det är alltid bananer på restaurangpizzor i S:s värld för han beställer alltid Hawaii. Så är det bara)

-Öh. Ja. OK då. Inte restaurangpizza.

-Nej, ok. Det går jag med på att vi inte äter.

-Men vad skall vi ÄTA då? (paus) Och inga bananer.

-OK. Kan du komma på någon maträtt som inte är restaurangpizza och som inte innehåller bananer?

-HMPF.

-Vad tycker du att vi skall äta då?

-Pizza utan bananer.

-Jaha, OK. Det kan vi göra.

-OK.

-GÖRA alltså. Göra hemma.

-OK. UTAN bananer.

-Det går bra.

Och så for vi hem och tillverkade pizza, hemgjord pizza på sconesdeg med skinka och ananas. Och utan bananer. För i ärlighetens namn, kära bloggläsare, hade vi inga bananer hemma just denna kväll.

Yes, we have no bananas, we have no bananas today.