H har skrivit en rapport (säger hon själv, jag ser det som en recension) om Harry Potter: De vises sten av JK Rowling i sin anteckningsbok. Jag tyckte den var så bra så jag frågade om jag fick lägga ut den på nätet. Jag fick det om jag lovade att inte ändra på något alls, vilket jag inte har gjort. Jag har bara gjort versal- och gemenanvändandet något konsekventare, vilket jag fick tillstånd till.

Harry bor hos dom dumma i burjan. Dom e elaka och frutom de e han utanför. I skolan och så. FAST han kan prata me ormar och de e ju ganska coolt, men de tycker inte dom dumma. Dom blir bara arja.

MEN! Så får han besök av en jete som brätar att han e en trollkar, hur coolt som hälst. Och så får han buja i trollkars-skola och då får han faktiskt kommpisar. Visst, de kommer ett dummt tråll å så fins de en elaking som man inte fårr seja namnet på som heter VOLDEMÅRT som har sit huve på en annans järna, de e leskit. MEN han har ju  kompisar och dom hjälpts åt.

De fins en spegel me som man kan se sin mamma och pappa i ifal dom e döda, men rekton sejer att den inte e nå bra, så Hary går inte tebaks dit. Istälet får han nåra kort på sin mamma och pappa när boken tar slut.

Den e bra men om man e under fem år ska man inte lesa den.

Fint va? Harry Potter som en bok om vänskap. Ja, det är det väl, delvis. Skulle vara lite roligt att se olika åldrar recensera den, jag har en känsla av att en nioåring kanske skriver mer om de olika magiska formlerna och en tolvåring kanske mer om Voldemort och ondskan. Men det är ju bara min magkänsla. Vad tror du?