Dec 092015
 

Eftersom den moderna människan har en tendens att rusa fram i en slags bländande nublirdetjulklappar, måstegöraklartpåjobbet, ojvardetjagsomskullehasetttillattdetblevsnö, skaviskickajulkortiår, immapåglasögonenavrenochskärstyrfart-tillvaro i december och den här bloggen vill vara en stöttepelare för alla de människor på nätet som älskar älgpoesi, är dagens lucka en älgdikt med en moral. Moralen är, som alla goda moraler, väldigt enkel: Var stillsam som en älg denna helg.

Den gör sig förstås bäst om man i bakhuvudet hör musiken som sjunger Sankta Lucia.

Natten går tunga fjät
Det gör ock älgen
Med lugnt och värdigt sätt
Sävlig som sälgen
Du som en krona bär
Värdigt du lomar när
Sakta du ilar
Sakta du ilar

Alls ingen fartraket
Går som i dimma
Lugnt vid ditt älgstaket
I skymningstimma
Du av konungslig ätt
Giv mig ditt lugna sätt
Ack vad du vilar
Ack vad du vilar

Stressen ska flykta snart
Ur jordens dalar
Nu älgen ger ett smart
Tips, hör han talar
Ute är mörkt och kallt
Halkan finns överallt
Blanka små isar
Blanka små isar

Smygande varje steg
Sömngångarfarten
Sölig är älgens väg
Långsam från starten
När jag går lusse snart
Ge mig din sussefart
Vanka, du fria
Vanka, du fria

Dec 072014
 

Så har den tiden på året kommit då det är dags att slå ett slag för ett av de ämnen som internet behandlar alltför styvmoderligt: älgpoesin. Ja, jag vet att du blir chockerad nu, men jag kan inte säga annat än sanningen: älgpoesin har inte slagit på internet. 

Förmodligen beror det på en konspiration. 

Jag ser för min inre syn horden av människor som förtröstansfullt vänder sig till sin webbläsare i sin jakt på poetiska behandlingar av älgen, och hur dessa människor (allt mer bleka, allt mer inåtvända, alltmer grubblande) dag efter dag möts av en total brist på såväl förståelse som stimulans: de möts av något som liknar systematisk mobbning.

Det som saknas i deras liv är förstås nya, fräscha, sökmotoroptimerade dikter om skogens konung.

Både ni, vana bloggläsare, och jag vet att den här bloggen gör sitt bästa för att någon gång då och då sträva mot att göra livet lite mer värt att leva för dessa stackars alces alces-fantaster. Då skriver bloggen inte bara älgdikter, utan placerar dem där de hör hemma: På internet. 

För att det här är en sådan blogg. En som tar sitt ansvar, en som bryr sig om. En som inte mobbar.

Varsågoda, mina kära älgpoesifantaster.

 

När nätterna blir långa och kölden simultan
så samlas alla älgarna kring skogens bästa gran
man partar och det artar sig till schottisfart, tjohej
och räven kanske raskar över is men älgen ej

Hejsan, hoppsan, falleralera,
När julen kommer dansar alla älgar och mår bra

Och Mamma Älg är flitig, hon hämtar en bit kol
och pressar diamanter som hon trär uppå ett strå
och så blir granen vacker, både värdig och briljant
för tomtegubbar slår i glas, men älg slår diamant

Hejsan, hoppsan, falleralera,
När julen kommer vill en älg små ädelstenar ha

Till slut så kommer kvällen som alla väntat på
Luciasången ljuder över skog och nejd och så
Och ljus uti sin krona det bär varje älg så klart
och natten kanske går med tunga fjät men älg har fart

Hejsan, hoppsan, falleralera,
när julen kommer springer älgar fort och det är bra

Var älgkalv fick till julklapp en liten, liten nöt
den knäckte man med klöven, ropa’ ”filippin” och tjöt
för julen visar tydligt: älgen älskar tradition
och glänser över sjö och strand gör älgtjuren och kon

Hejsan, hoppsan, falleralera
När julen kommer glimrar älgen, det vet du och jag

De hoppar och de dansar, och trallar så en stund
tills gamla Älgskägg muttrar ”nej, nu tar vi oss en blund”
Och alla går till skogs för att vila sig och så
och bjällerklangen hördes ”Dingle-dong” men älgen sov

Hejsan, hoppsan, falleralera
När julen kommer somnar älgar gott varenda da’

Men gamla mormor gäspar och säger liksom så
att julen den är roligast om älgen är mer på
så älgar går tillbaka för en riktig efterfest
och nu så är det jul igen och älgen firar bäst

Hejsan, hoppsan, falleralera
När julen kommer önskar vi en ”trevlig älg”, hurra!

alg131

Citatet idag får bli från en aningen mer kulturell älgpoesi, av Erik Axel Karlfeldt:

Så fredligt i måndimmans vaggande ström
han vankar bland kornrika snesar,
fantastisk, bisarr som en syn i en drömm,
som en vålnad av fornskogens resar.

 

Dec 072013
 

Vana bloggläsare vet att en av de saker den här bloggen brinner för är att göra internet till en bättre plats, närmare bestämt en bättre plats för alla de irrande själar som förtvivlat surfar runt, slumpmässigt sökande, med en ständigt ökande hunger, efter älgpoesi. 

Ja, de finns, dessa arma varelser, dessa sökare utan hopp, dessa älgpoesifantaster, som så ofta dammsuger nätet efter bara doften av en älgdikt. Så ofta de får lämna datorn med oförrättat ärende, utan det inre lugn som uppstår av poetisk avhandling av skogens majestät. 

Några gånger om året söker bloggen här att gå dessa vilsna vandrare tillmötes. Vid dessa tillfällen producerar vi egna älgdikter. Idag blev en sådan dag.  

Som all riktigt god poesi kan dagens dikt sjungas på melodin ”Min gamle kompis Kalle Svensson hette han”, möjligen något mer känd under namnet ”Handskar, hatt och sjal och paraply”. 

 

När en älg stolt bär sin krona som en kung
Kanske ändå kronan känns en smula tung
För en dag med snöigt väder
kan han längta efter kläder
ja, en årstidsmässig utstyrsel med schvung:

Vill ha luva, skägg och röd vitbrämad rock
Vill ha luva, skägg och röd vitbrämad rock
vill ha luva, skägg och rock
han vill ha luva, skägg och rock
han vill ha luva, skägg och röd vitbrämad rock

För på vintern sker revolt: en skogens strid
då far monarki och älgdöme på glid
Rena älgsjälvkänsleslakten
när som tomtarna tar makten
och då kan det vara bra att kännas vid:

En stor luva, skägg och röd vitbrämad rock
Ja, en luva, skägg och röd vitbrämad rock
ja, en luva, skägg och rock
man skall ha luva, skägg och rock
Man bör ha luva, skägg och röd vitbrämad rock.

Kanske är det svårt med kamouflage för älg
Lite som att klä en elefant som fälg?
Men, se, hornen döljs i hatten
Och med gråsprängt skägg om natten
kan han klara sig i juletidens helg.

Med sin luva, skägg och röd vitbrämad rock
Ja, med luva, skägg och röd vitbrämad rock
Ja, med luva, skägg och rock
Han får ha luva, skägg och rock
Han får ta luva, skägg och röd vitbrämad rock.

”I know just what to do!” The Grinch laughed in his throat,
and he made a quick Santy Claus hat and a coat.
And he chuckled, and clucked, ”What a great Grinchy trick!
With this coat and this hat, I’ll look just like Saint Nick!”

Jun 212013
 

Mycket skall ge lycka åt många denna sommarljuva högtid. Sill – jordgubbar – folkdräkter – sju sorters blommor – nubbe – bordsvisor – midsommarstång.

Men. Det finns människor för vilka allt detta glädjefnatt ter sig artificiellt och hjärtlöst. Det finns människor som söker inre fröjd och själslig glöd på andra håll. Människor som betraktar ett o-ack-ack-ackande blomsterbehängt barn med en slags cynisk trötthet som gör ont i min själ.

Dessa människor – och jag talar förstås (som vana bloggläsare vet) om de stackars människor som förgäves förtvivlat försöker hitta älgdikter på internet (lång historia: läs den här).

För dessa av samhället alltför förbigångna individer finns en tomhet denna dag – en tomhet som inte kan fyllas av aldrig så svanslösa grodor, av aldrig så havreskärande kärestor.

Denna tomhet vill vi förstås motverka på den här bloggen, och därför står bloggen idag till tjänst med en speciell älgdikt om glada älgar.

Bloggen resonerar nämligen som så att om det behövs poesi om älgar denna annars så grådaskiga dag kanske det i ännu högre grad behövs dikter om glada älgar. Sådana dikter, känner bloggen, kan ge mening och munterhet i extra hög utsträckning.

Därför – och just för er mina vänner – presenterar bloggen stolt dagens älgdikt (som går att sjunga på melodin Visa vid midsommartid).

En älg lindar inte av olvon en krans
och hänger på hornen som hatt
Och aldrig han skrattar åt mångubbens glans
för älgen har humor så att
på älgars stand-up-klubb vid Svartrama göl
kan vitsande fnissande älgar få öl
i midsommarnatten och därtill en chans
att lockas till skrockande skratt

Där drar nån en ordvits om Blåbergets kam
så älghorn vibrerar av garv
och en får applåd när han helt utan skam
behånar polikerlarv.
Så ser du i skogen en midsommarhelg
en glittrande kvittrande fnittrande älg
då vet du att skämten från Svartrama damm
ger flyktiga lyckliga arv. 

Dec 092012
 

Det finns en grupp människor som helt enkelt inte finner sig tillrätta ute på nätet. Där andra läser om sina favoritartister, kollar facebook och går till banken så driver dessa människor omkring i en tomhet. De känns igen på sin glasartade blick och sin längtan efter mening, sin alltför sällan tillgodosedda aptit på kultur. Och inte vilken kultur som helst.

Det är de människor som suktar och trängtar efter älgpoesi. Eller – för att specificera lite mer – efter älgpoesi på nätet. Och tänk efter. Känner du inte själv att lite mer älgpoesi skulle kunna göra internet till en bättre plats? En plats där vi alla får känna oss hemma – en plats där både du och jag och älgfantasterna inom oss kan känna oss trygga – sedda – omhuldade?

Jo. Det är klart att du känner så. Nu när du tänker på saken.

Men det finns människor som utan att uppmanas att tänka på saken känner denna instinktiva kulturella uråldriga längtan. Och ett par gånger om året tar den här bloggen sitt ansvar för att dessa människor skall få känna sig lite mer hemtama ute på det annars så ogästvänliga nätet.

Bloggen fick upp ögonen för detta i samband med ett blogginlägg som bloggens bror gjorde för några år sedan. Bloggens andra bror bidrog då med den första älgdikten och sedan dess har den här bloggen tagit på sig att ett par gånger om året ge sig in i den ärofyllda kampen för att göra internet mer älgpoesivänligt.

Idag är en sådan gång.

När slädarnas medar slinter
vad tänker väl älgen på då?
Lätt störd i sin vandring en vinter
hon suckade lätt och sa så:

”De mänskor som rider på drivor
med bjällerklang och ”mera jul”
och kör alla julens små skivor
de tror att de har riktigt kul

Men då har de inte en aning
om grundläggande grammatik
de tänker ju inte på stavning
nej blott uppå nöjen och slikt

När slädarnas medar slinter
och de ropar ”mer jul” och så
de vet ej att det slinter inte
om de stavar julen med ”h”

och sätter dem flinkt under släden
för då blir den nog mer stabil
kan smidigt försvinna bland träden”
ja så tänker älgar med stil.

Okt 232012
 

-Mamma, vet du vad jag tycker är RIKTIGT jobbigt? säger S när han klättrar upp i sängen.

-Nää, säger jag men det är inte sant. I själva verket vet jag massor med grejer som han tycker är RIKTIGT jobbiga, för han råkar just nu vara i en ålder när nästan allt är alldeles för jobbigt.

-Jo, att när man tittar på baksidan av en bok, så har de alltid skrivit det så himla spännande så att man liksom måste öppna boken och LÄSA! Man kan bara inte låta bli! Man måste få veta hur det går!

Han visar mig sin bok.

-Du ser! Jag hade inte tänkt läsa ikväll – jag hade tänkt RITA! Men nu MÅSTE jag ju läsa!

Och nu kan du inte heller sova utan att ta reda på hur det går!

Feb 102012
 

Nattningsdags. Sunekapitlet är färdigläst, såväl Amigo som Wild Kids har runnit av oss och det är snart sovdags. Jag frågar barnen om det är något vi skall ta med i aftonbönen.

-Alla som har leukemi, säger H snabbt, som Hj. Och alla som är förkylda och har brutit armen och har ont i foten och huvudvärk. Men viktigast med Hj.

-Att jag får gå på kalas, skriker S lyckligt. (Han skall gå på kalas, som tur är.) Och att det blir MYCKET godis på godisdagen imorgon.
 

-Att älgarna får mycket kompisar ute i skogen, säger A, något oväntat. Och att de har på sig sina finaste kronor och får extra saftiga grenar att äta. Och SNYGGA ben! Och att vi får mysa tillsammans med alla älgar som vill.

-OK, säger jag, förvånad över den plötsliga fascinationen för skogens konung. (Vackert uttryckt är det också, av vår lilla poet.) Men – ehmm – varför?
-Du sade ju det, sade A. Att vi skulle tänka på att vi hade hela älgen framför oss och kunde mysa tillsammans ända tills måndag. Sedan fnittrar han tills han trillar av H:s säng.
Dec 242011
 

Som vana bloggläsare vet så brinner vi lite extra för en viss minoritet här på bloggen: människor som söker efter älgpoesi. Älgar har vi gillat länge. Men. Det var min bror som först öppnade mina ögon för detta behov, min andra bror som bidrog med den första biten älgpoesi jag stötte på men sedan var jag och barnen fast. Med jämna mellanrum vill också vi bidra till att göra internet till ett bättre ställe för den som söker efter älgpoesi.

Idag behöver de älgpoesisökanden få en julklapp. För att känna att någon ser dem, deras behov, deras strävan. Så även detta inlägg får vara ett sådant där tryggt och fint rum där det finns älgpoesi, i motsats till så många andra tomma och meningslösa platser på internet. För att få den där rätta pekoralkänslan, som dikter skall ha i juletid, har jag inspirerats (eller jaja, stulit) av Viktor Rydberg.

Midvinternattens köld avtog
stjärnorna nyfiket undren:
Sova alla i enslig skog,
djupt in i midnattsstunden?
Nej, en vandrar sin tysta ban
en långbent skugga förbi var gran
Mitt i vår snölösa lera
älgar kan ännu spatsera.

Går där så grå mot skogens vägg
grå mot det gråa dunklet
långbent och storhornad, litet skägg
kanske han luktar unket?
Älgen lyssnar, nu hör han nåt
lomar sakta i skogen bort
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Älgen smyger så värdigt tyst
tyst, i den tysta dimman
säger inte ett enda knyst
mitt under midnattstimman
vad han tänker och tror och vet
det är dock älgens hemlighet
gåtan som icke låter
gissa sig, kom så åter

Älgen tänker, det tror jag allt
på det som är nära själen
Älgens konungsliga spökgestalt  
vandrar raskt fram över tjälen
tanken vandrar som ofta förr
ini den svåra frågans dörr:
var får en älg tag på kläder
ett krav när man julbord beträder

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
Vadan? Varthän? och varifrån
gick de att handla kläder
Älgen undrar, ty älgen vill
lagom till jul vara omdömesgill
Kläder gör älgen i helgen
Imorgon går julstilsreveljen

Går mot stadsmitt och centrumshop
medveten om sina brister:
intet är lätt för en älg vars hopp
är att ej byxorna brister
Dressman och HM de nekar nog
älgen vill helst till närmaste krog
men vet att man kläder måst bära
på julfest, och annars vulgär va.

Midvinternattens köld är tvär
så ock butiksspersonalen
Älgen får gå från affär till affär
känner sig nästan helt galen
tillbaks i skogen han känner ron
stillheten, frihet från konfektion
älgen sin skog väl känner
de äro goda vänner 

 Midvinternattens köld har flytt
älgen är lycklig och njuter
drömmer i månens sken på nytt
om frid och om lugn som ej slut är
Älgen tänker i skogens rund
ibland vill man vara sig själv en stund
Norrlands Guld har fattat saken:
Endast älgen är naken. 

Aug 192011
 

Ni vet ju sedan tidigare hur stark sympati jag känner för alla som googlar ordet älgpoesi. Ni som har läst bloggen ett tag har tagit del av min längtan efter att göra bloggosfären till en mer relevant plats för dessa individer.

Som alla förstår går det ju inte att göra en engångsinsats för ett så behjärtansvärt ändamål. Det kräver att man återkommer då och då, att man bär känslan inom sig och att man då och då gör en overt ansträngning. Så idag har jag gått till mina närmaste poeter och bett dem att ta ordet ”älg” till sitt hjärta för att se om det kunde frambringa någon dikt.

Och se, det kunde det! E:s dikt blev liksom – ja, ordlös. Mer som en lång utandning på vokalen A (alla älgars favoritvokal) med lite olika betoningsvariationer.

A dikt blev så här:

En älg i en raket

satt där och sket

men vad gjorde det?

Det känns som att han med detta vill fånga in älgens stora perspektiv, lite vardagsrealism och så slutligen en ganska uppgiven, frågande, ifrågasättande existentialistisk kamp. Vad gör det egentligen? Ja, vad spelar något egentligen för roll? Så tänker jag mig denna dikt men jag kan ha fel för ganska snart kom en andra vers:

En älg är en mes

som satt där och fes

tills han blev hes. 

 

Jag känner att vi nästan lämnat möjligheten för existentialistiska tolkningar där.

S har denna gång valt att förhålla sig till den moderna popkulturen i sin tolkning:

Popular, en älg är Popular

en älg i skogen är Popular

Popular, men inte Popular

om älgen går till banken där. 

Ja, det var det, det. Vad kan man säga? Han har ju rätt. Man kan nästan se framför sig slipsbeprydda män som gömmer sig bakom Dagens Industri i ett försök att undkomma denna aparta hornviftande yuppie-wannabe.

Så kommer vi till H:s tolkning av begreppet ÄLG. Jag gillar den, det är en sådan dikt som talar till mig:

Om jag var en älg, 

skulle jag gå och gå

och aldrig komma till dörren.

Men det är bara bra, 

för älgar har inga händer. 

Så dörren skulle aldrig öppnas.

Ja, kära älgpoesivänner, det var dagens skörd. Vi ses nästa gång vi slår våra poetiska skovelhorn ihop.

Jan 212011
 

E leker med trädjur på golvet, killarna sitter i knät på mig båda två och H som är stor och sofistikerad städar sitt rum medan jag läser. Kvällens saga, vald av A, är ”Tummen tittar på natten”. Den är lite läskig ibland, som när Tummen tycker sig se en Tummeätande häxa i dunklet.

Vi kryper närmare varandra för att söka skydd och läser vidare. Det visar sig sedan, som tur är, att det bara är en liten enebuske. Sagan slutar lyckligt, efter ytterligare några förvecklingar,  med att Tummen kommer hem till sitt hus och sin väntande mamma och det har blivit morgon. Det är ovanligt att barnböcker slutar med att det är morgon, jag lovar att 95% slutar med ”och så gick de och lade sig” vilket väl är vad varje förälder kallar för ett lyckligt slut.

Barnen tyckte att boken var väldigt bra, särskilt det här spännande med att Tummen varit ute på natten utan sin mamma, och att mamman till och med låg och sov medan Tummen begav sig ut på äventyrligheter. Kan det bli mer spännande än så?

Jag inser att om några år är det så det är, de kommer att vara ute på äventyrligheter och jag kommer att ligga i sängen och – ja, kanske inte sova – oroa mig är nog mer troligt – och tänker nostalgiskt på alla de fina gamla barnböckerna som slutade med att alla gick och lade sig.

Helt plötsligt är det inte mina små barn jag ser omkring mig utan på sängen ligger H och sminkar sig inför en utekväll och de två grabbarna på var sin sida om mig sitter istället på datahäng hos en kompis. E sitter i telefon som hon har gjort de senaste fyra timmarna och jag och M tänker – som jag har förstått att det är obligatoriskt för storbarnsföräldrar att tänka – ”Små barn, små problem – stora barn, stora problem.”

Sedan blinkar jag och allt är som vanligt igen…killarna tittar förvånat och uppfordrande på mig och ber: ”bara en saga till.”. E gurglar lyckligt och försöker ställa sig upp mot H:s nattduksbord och H ger mig en konspiratorisk min medan hon sätter upp en teckning hon fått av S tidigare under dagen på dörren, jag vet att hon tänker ”den är inte SÅ fin men jag vill att han skall bli glad!” och att hon vill dela denna vuxna känsla med mig.

-En saga till? SJÄLVKLART, säger jag och skjuter ifrån mig alla läskiga drogmardrömmar och internetchatrumsfaror ett par år till. A kommer med en saga. Jag konstaterar till min lättnad att det är ”Så gör prinsessor”. Den är bra. Inspirerande, feministisk. En riktig höjdarbok.

Den slutar med att alla går och lägger sig.