Sep 282012
 

A: Mamma jag kan lura dig hur lätt som helst! HUR lätt som helst!

jag: OK.

A: Såhär: Älskar du mig?

jag: Ja.

A: Ge mig massor med godis då! (paus) Hahahahahahahaha! Åh vad jag är rolig! Den gick du allt på!

Öh…nä. För han har ju inte fått massor med godis. Detta faktum verkar dock inte bekomma honom alls.

Och det kanske är så. De säger ju att det är saligare att giva än att taga. Så givandet av allmosor och lurandet av mammor kanske har det gemensamt att det är den som utför det som blir lycklig – oavsett mottagarens reaktion.

I så fall är det dig väl unt, min son. 

Sep 262012
 

Kära telefonuppringare från ”Microffoffs support” –

Jag uppskattar verkligen jättemycket att ni tar er tid att ringa ända från Indien för att försöka att fixa ett fel i min dator eller internetuppkoppling eller windowsmiljö eller vad det nu var. Jag kan inte säga hur glad det gör mig att ni bryr er.

Jag vill också vara tydlig med att jag inte alls är misstänksam mot er när ni vill få ta över min dator med fjärrstyrning för att ”fixa felet”. Inte ett dugg.

Utan det är bara det att min son, som säger sig ha totalultrasupermycket superhjältekrafter, listade ut att ni kanske skulle ringa. Och möjligen var han en liten smula orolig för att hans lättlurade mor skulle lockas in i en  telefonfälla. Det var förmodligen därför han redan igår kväll hällde en tallrik köttbullar och mos rakt ner i hårddisken på en av våra datorer – exakt den datorn som min intuition säger mig var den som ni vill fjärrstyra.

Så om ni i er allomfattande vishet kan fjärrstarta en dator som så att säga har satt sin sista potatis i halsen så är ni välkomna. Lingonsylten får ni på köpet.

Nu skall jag bara försöka ringa den där vänlige mannen i Nigeria och se om jag inte kan ge honom alla mina kontouppgifter över telefon istället så att jag kan få den där miljonen ändå.

Vänliga hälsningar

Charlotte ”det hade varit äpplemos om vi hade haft en Mac” Frycklund

Maj 262012
 

Han skrattar av livsglädje när han kommer in i köket. Den där kvardröjande sexårstrotsen, som brukar komma fram på eftermiddagar och kvällar, när han är tröttare, lyser med sin frånvaro. Det är morgon nu och dagen ligger öppen framför honom. OCH han har hittat exakt det rätta linnet för den här dagen. Han är här i köket för att förevisa det för oss.

-Kolla, säger han. När man har så här glad tröja, då är det omöjligt att bli arg. KOLLA! upprepar han. Kolla leendet. Ett sånt här leende kommer att göra mig glad hela dagen!

Tja. Jag tror att han lurar sig själv. Men hans glädje är smittsam, hans förtjusning genuin. Jag kan tänka mig att bli lite lurad av den där minen jag också. Det är långt till kvällningen.

Det kommer att bli en fin dag idag.