feb 112013
 

Känslan när man har lämnat på dagis.

Känslan när man har lämnat på dagis efter ett långt samtal med en leende förskolefröken.

Känslan när man lämnat på dagis efter långt samtal med leende förskolefröken och sedan ett långt samtal till med en likaledes leende förälder i kapprummet.

Känslan när man har lämnat på dagis efter båda dessa långa samtal med leende personer och sedan när man skall gå ifrån dagis…

Känslan när man sedan skall gå ifrån dagis och bara kastar en blick i spegeln när man går.

Och upptäcker att man visst hade glömt att ta bort den illgröna ögonskugga som ens lilla dotter generöst nog sminkade en med på morgonen.

Den illgröna ögonskuggan i en specifik nyans av illgrönt som drar åt en blandning av den färg som uppstår när en galen och ondskefull vetenskapsman syntetiskt försöker framställa den mest illiga illgrönhet som någonsin fullt ut bevisat att en nyans inte är naturligt framställd och den färg som uppstår när man drömmer tjugoåtta-faldiga mardrömmar om ordet ”illgrönt”. Precis exakt den illgröna nyans som sätter ”ill”-et i ”illamående”.

Känslan när man upptäcker att man visst glömde ta bort den illgröna ögonskuggan som ens dotter generöst applicerade på ens nästipp.

Och som en slags artistisk mustasch.

Den känslan.

Den känslan är lite svår att uttrycka på ett adekvat sätt.

Men man förstår ju varför de log.

De log för att dölja tårarna.

Glad måndag alla bloggläsare.

Allt i ett – trygghet, identifikation och underhållning

 Barn  Kommentarer inaktiverade för Allt i ett – trygghet, identifikation och underhållning
sep 272012
 

Jag vet inte riktigt varför –

– om hon söker anhängare till sitt credo?

– om hon bara vill vara lite extra tydlig (som om den normala graden av tydlighet inte var alldeles tillräcklig)?

-eller om hon helt enkelt bär med sig sin sanning på samma sätt som en nyfrälst tar sin Bibel överallt?

 

Jag vet inte varför som sagt, men idag tog E inte med sig ett gosedjur eller en skorpion eller en dalahäst till dagis.

Idag tog hon med sig sitt manifest.

Ärligt talat är jag lite rörd över att en bok kan betyda så mycket för henne. 

Något måste ge sig, antingen kartan eller verkligheten…

 Barn  Kommentarer inaktiverade för Något måste ge sig, antingen kartan eller verkligheten…
maj 122007
 

Stor diskussion vid lunch idag om färger, vilka saker som är olika färger och ifall de sakerna hör ihop på något sätt. Efter en längre utläggning om att gräs är grönt och både paprika och äpplen har egenskapen att de kan vara gula, röda eller gröna så kommer dottern med det förnumstiga uttalandet att hon vet hur man gör grönt. ”Jaha, hur då?” säger jag.
-Man blandar bara rött och gult.
-Får man grönt då?
-Jaa, så gör vi på dagis. (en mening som förekommer hemma uppåt tvåhundra gånger om dagen. På dagis säger de att den vanligaste meningen är ”så gör vi INTE hemma”)
-Det måste jag se.

Vi plockar fram kritor och papper och dottern tar fram rött och gult, säker på sin sak. Målar och målar och målar och det blir förstås inte så väldigt grönt.

-Mamma! Vet du vad?! Det är fullt av kor i trädgården!
-Va? Nej, det kan det väl inte vara? Blicken går till köksfönstret och  ut i vår helt kofria trädgård. Under tiden har dottern tagit fram ett nytt papper och den gröna kritan och när jag tittar tillbaka på henne sitter hon och målar grönt. När hon fångar min blick säger hon
-Kolla mamma! Gult och rött, det blir grönt. Så är det bara.

Stort trots

 Struntprat  Kommentarer inaktiverade för Stort trots
jan 152007
 

Detta är ett palindrom, som ”naturrutan” eller ”i Reval sitta ni alla i natt i slaveri”. Alla palindrom är alltid sanna, det vet man ju. Sålunda är trots trots bara om det är stort. Och det är det ju.

Imorse vände hela tillvaron från att vara trevlig, harmonisk, till och med älskvärd. I ett rasande tempo till en rasande furie.

-(den trevliga rara, snälla dottern som precis berättat att hon älskar alla i vår familj och till och med inkluderat katten vilken hon inte gör om hon inte är på mycket gott humör) Jag skall gå till dagis nu. Jag skall ha min rosa tröja. Skall S inte gå på dagis idag? Bara jag? (den rasande furien tar plötsligt och abrupt över rodret, en riktig statskupp – om man känner lukten av blodbad under nästa replik så har man fattat stämningen) Du är dum mamma, dum mamma, dum mamma. Du är dum som – som – som Mia (i Madickenfilmerna, min anm) JAG GILLAR INTE DIG! JAG SKALL SÄGA DUMHETER TILL DIG! Jag gillar inte dig, jag gillar inte pappa, jag gillar inte S. JAG. ÄLSKAR. BARA. A.

I ett försök att pacificera henne säger jag att det blir nog A glad över att höra.

-NEJ, det blir han INTE.

Sedan när vi väl baxat ut henne, kicking and screaming,  till bilen vänder allting igen. På precis samma sätt, men tvärtom:

-(den rasande furien på militärkuppshumör) När jag blir stor skall jag bli din mamma och då skall jag säga DUMHETER till dig. Inte i garderoben! På riktigt. Dumheter, mamma, skall jag säga, för du är dum dum dum. (den trevliga, rara, snälla dottern återinträder plötsligt) Mamma! Tror du att Emil älskar Lina? För jag tror att Emil ÄLSKAR Lina. För Emil är snäll, faktiskt.

Dumheter är det fulaste ord hon kan. Det är lite gulligt. Så är det när man lever ett skyddat liv på landet. Och Lisabet i Madickenfilmerna går in i garderoben när hon vill säga fula ord. Detta sagt som en liten förklaring till den märkliga logiken hos den rasande furien.

S och jag var lite lättade när vi lämnade av Dr Jekyll och Ms Hyde på dagis, där för övr den ondskefullare sidan aldrig visar sig. Så vi for hem och trädde halsband, S nya hobby.

-Mamma hjälpa mig.
-Javisst, skall jag det. (sätter mig intill) Vad vill du att jag skall göra?
-Säga ”du duktig S”.

Sådan hjälp skulle jag också vilja ha när inbördeskrigen härjar som värst hemma.

Nytt på dagis

 Struntprat  Kommentarer inaktiverade för Nytt på dagis
jan 112006
 

H är tillbaka på dagis och åh, vilken lycklig tjej det är. Kan det finnas något bättre än dagis? Knappast, enligt H själv iallafall. Fröknarna, barnen, allt är bara toppen och jättegreat.

Nu är hon så stor så vi skall förvara ombyteskläder där så att hon kan testa pottan. Då blir man lite glad. Hon har ju gjort det hemma då och då (dock ej sedan den stora inlåsningen) men nu blir det alltså t o m på dagis. Bådar gott tror jag.

Ett kort bloggande idag men bättre än inget.

Nov 032005
 

En ljusning på dagisfronten! Nu är det plötsligt roligt!
Någon av följande saker kan ha hänt:
1) Det berömda bakslaget kanske är på väg att ebba ut
2) Hon får numera ta med sig Storapan (högst älskad av alla mjukisdjuren) till dagis
3) Det var picnic igår och maskerad idag
4) Hon har börjat äta där, så hon kanske orkar lite mer
5) Dagiskorten kom häromdagen och hon har suttit och tittat på gruppbilden hur länge som helst och pekat på både barn och fröknar, och talat om vad vissa heter och att andra är fina och snälla…
6) Vi kör stenhårda morgonrutiner dagismorgnarna så att hon skall vara väl förberedd på vad som gäller

Skönt är det iallafall.

Sonen har lärt sig att ställa sig upp mot möbler (ibland går det). Idag var han med mig på jobbet och då reste han sig (mitt under pågående syförening) upp mot en stol och började knuffa den framför sig. Fördelen med att han har väntat såhärpass länge är att han kan sätta sig ner lugnt och sansat när han inte orkar eller vill längre, och dimper inte i backen med en alltför stor smäll…

Det var inte en dag för tidigt, för bvc gör tiomånaderskoll imorgon och då skall de tydligen kunna resa sig upp och gå utmed möbler.