Sep 172012
 

Om man har hårdhjärtade föräldrar som försöker hålla ens älskade nappisar borta under dagtid, kan man överlista dem om man vet var de förvarar napparna.

Om de nu råkar förvara nappisarna längst upp på ett skåp som man inte kan nå, i en gul plastlåda som man inte kan ta, så kan man använda sin hjärna.

Ens hjärna kan hjälpa en att komma på idén att dra ur en låda längst ner i skåpet och försöka stå på den.

Om det inte heller räcker kan man ta sin lilla lilla stol och sätta ovanpå lådan.

Om det inte heller räcker kan man balansera ett litet legohus ovanpå stolen som står ovanpå lådan.

Och när man sedan trillar ner får man ändå ropa på sin far som kommer och ger en en nappis.

Och det har varit tungt. Och det har gjort lite ont. Och det har krävts rätt mycket jobb.

Men man har fått som man har velat.

Och inget i livet är mer viktigt än det.

Iallafall inte om man är 2 1/2.

 

Dec 282011
 

Det är ju inte det att M inte gillar vårt köpta julpynt. Det är ju inte det att han vill förringa barnens egenhändigt gjorda saker i granen och i tomteraden. Men nu har han gjort vad han anser är världens vackraste julpynt. Vad tycker ni?

Japp, där är det! De framställda cd-skivorna i säsongens färger: Rött och grönt! Diskret och stilfullt tycker han själv.

Till vänster ser man en del av mina mer traditionella dekorationer och till höger kan man se hur dags jag tog det här kortet.

God fortsättning, oavsett pyntinriktning.

Okt 232006
 

Måndagar är stora S-dagen här hemma, då A och jag hänger med S medan storasyrran är på dagis (tvärtom på fredagar). Min tanke i tidernas begynnelse var att det skulle ge mig mer tid att fokusera på storbarnen en och en och mer tid för dem att lära känna A. Jodå, det går väl sådär. Men det gråts en del de morgnar när bara en av dem får gå till underbara fantastiska dagis och den andra är tvungen att vara hemma med trista morsan.

Men idag blev en supermysig dag, med IKEA (Uppsalas inomhuslekplats) (för vuxna också, kanske?) med därvid sammanhängande obligatorisk korv och sedan lite av varje. S kidnappade en sköldpadda på IKEA som jag betalade lösen för vid utgången så att vi fick med oss den. Paddus, Paddus, skriker han och kramar den och pussar den. Den är rätt söt, skölden kan vara som en kudde om man blir trött av att gosdjurskela.

Det är underbart att få vara med storbarnen en och en (A i all sin skrattiga underbara småbarnsära, men han är ju inte den som tar initiativ i sociala sammanhang (utom just att le mot alla)) och S vågar sig på att ta så mycket mer plats när inte storasyster är med. Han kan bestämma sig för att börja storkramas i kassakön, att han skall springa runt några varv inne på toa utan blöja innan man får sätta på den, att A plötsligt måste behandlas som en liten klenod med egna klappar och pussar och storebrorsblickar, och att man plötsligt måste gå baklänges överallt…

Men sedan, när eftermiddagen kommer och storasyster kommer ut från dagisdörren så är det två rätt belåtna barn som ropar varandras namn och sedan håller handen hela vägen hem, hela vägen in genom dörren och hela vägen ut i köket tills de fått sina melliskex.