Maj 302013
 

Vaknar vid tvåtiden på natten av att S står vid sängen i tårar.

S: Tomten var här. Han TOG vår surfplatta!

jag: Eh… eh… (vaknar och letar efter klockan men inser plötsligt att det kanske vore relevantare att kolla på almanackan)

S: Tomten TOG surfplattan!

jag: Nej nej S det var en mardröm. Tomten gav ju er surfplattan. Han åker inte runt och tar tillbaka julklappar. Och kanske extra särskilt inte i maj.

S: Men! Det var så verkligt.

jag: Jag förstår det. Men jag lovar att tomten inte var här och tog den.

S: Säkert?

jag: Ja.

S: HELT säker?

jag: Ja.

S:Åh nej! (gråter igen)

jag: Vad är det grabben?

S: Men då måste det ha varit en dröm det andra också. När han lade till nya nivåer på Angry Birds Star Wars.

jag: Antagligen.

S: ÅH NEJ!

jag: Jag är ledsen.

S: ÅH nej.

jag: Det var tråkigt att du drömde det där.

S: Fast härligt också. Åh. Åh.

jag: Vill du sova härinne?

S: Ja.

jag: OK. (A kommer in trött och rödmosig)

A: Mamma får jag sova hos dig.

jag: Visst. S skall precis sova på en madrass här så vi kan ta fram två.

A: S! Varför skall du sova här?

S: (snyftar lite) Mardröm.

A: Vad?

S: Jag drömde att tomten var här och tog vår surfplatta och lade till nya nivåer på Angry Birds Star Wars.

A: VA?!

S: Ja och så var det bara en dröm. Typiskt.

A: Ja det var en dröm. ALDRIG att du har klarat alla nivåer på Angry Birds Star Wars. ALDRIG.

S: Har jag visst!

A: Ha!

jag: Vi kanske kan diskutera det där imorgon. För nu måste vi sova.

A: Men mamma!

S: En grej bara!

Båda: Hur långt är det till jul?

Och just då klockan två på natten orkar jag inte tänka efter. Men jag känner på mig att det kommer att bli en lång nerräkning. En LÅNG nerräkning.

 

Jan 252013
 

Scen 1
Klockan 17.45
A: Mamma – jag vill spela Nintendo. Så: när är det speltid?
jag: Om en kvart.
A: Vad står klockan på då?
jag: Den stora visaren står längst upp och den lilla visaren längst ner.
A: OK. (A försvinner ur rummet)

Scen 2
Klockan 17.47
A: Mamma kom! Kom till mitt sovrum!
jag: Varför?
A: Jag skall visa dig en grej! (jag följer med) Ser du mamma? På väggen där?
jag: Nä.
A: Jo där! (pekar) Kolla där! Där har S skrivit något med jättesmå bokstäver. Men jag ser inte vad det står.
jag: (går närmare – tar av mig glasögonen för att se bättre men det hjälper inte) Jag ser inte. Jag ser faktiskt – A! A!! A!!!
A: (bortifrån köket) Ja mamma?

Scen 3
Klockan 17:49
jag: (går till köket) A! Jag såg inget på väggen alls faktiskt.
A: Det kanske var så pyttesmå bokstäver att vuxna inte kan se dem. Förresten är det speltid nu.
jag: (tittar på klockan) Oj det gick fort.
A: Mmm.. jag skall bara hämta mitt Nintendo (rusar iväg)
jag: (tittar på mobilen som visar 17.50 och sedan på väggklockan igen) A! A!! A!!!
A: (med extremt oskyldig uppsyn) Vad är det mamma?
jag: Har du ställt om visarna på klockan?
A: Visarna? Vad visar de?
jag: De som visar vad klockan är.
A: De? Jaha! DE! Ja – nej – ja – de har jag absolut INTE ställt om.
jag: För klockan går före nu. Det känns som att du har ställt om visarna på klockan.
A: Jag bara tittade på den.
jag: Och så ändrade den sig så att det blev speltid?
A: Ja! Jag har ju superkrafter vet du!
jag: Det har jag också. Och jag kan se in i det förflutna (låtsasfår en vision) Någon smyger sig in i köket… någon går upp på pallen… någon sträcker upp handen mot klockan och – ja – flyttar på visarna – och nu vänder han sig om och – – –
A: Jaja. OK då. Det var jag.
jag: Jag kanske anade det.
A: Men jag har bara EN bana kvar som jag MÅSTE ta.
jag: Men du vet vad vi har sagt. Speltid är speltid.
A: Men mamma!
jag: Men A! Det funkar inte så bra när ni får spela så mycket som ni själva vill. Så nu har vi speltid för allas skull.
A: Men!
jag: Och den speltiden börjar inte förrän om fem minuter. Flytta nu tillbaka visarna.
A: Jaja. (klättrar upp på pallen) vad skall de stå på?
jag: Nej – vänta.
A: Va?
jag: Vänta bara. Jag säger till.
A: OK.
jag: Titta! Klockan är sex – vad väntar du på? Börja spela.
A: O… K… (försvinner till sitt rum)

Scen 4
Klockan 18:17 (på riktigt alltså)

A: Jag har klarat banan nu!
jag: Vad bra! Då kan du ju ställa tillbaka visarna då.
A: OK – var skall de stå?
jag: Stora visaren rakt upp och lilla rakt ner.
A: Men… det var ju det jag gjorde förut.
jag: Då så – då vet du hur man gör.  (A ställer tillbaka visarna)
A: Får jag spela på surfplattan nu?
jag: Vilken surfplatta?
A: Den som ligger där. Den enda vi har!
jag: Den laddas just nu. Det går inte att spela på den då.
A: Jajustja. (springer iväg med Nintendot i högsta hugg för att visa S)

Scen 5
Klockan 19:00 (på riktigt)

jag: Dö din eländiga gris!
M: (kommer in) Eh… klockan går för sakta här inne.
jag: Hm?
M: Jag sade att klockan går för sakta. Vi kanske måste byta batterier.
jag: Ojdå. Tja – det finns i kylen.
M: (tar ner klockan och byter batterier) Säger du åt barnen att speltiden är slut?
jag: Ja – vänta – jag skall bara göra klart…
M: Är det Angry Birds?
jag: Ja.
M: På ungarnas surfplatta?
jag: Mm.
M: En kvart efter speltid?
jag: Klockan gick fel.
M: Ja den har jag ju aldrig hört förut.
jag: Det var inte jag!
M: Mm.

Barnen har via ett fånigt majoritetsbeslut lyckats få igenom att speltiden – om den nu måste existera – gäller för både barn och vuxna. Det begränsar ju avsevärt möjligheterna att förkovra sig i Angry Birds. Så jag ser inte det här som fusk direkt utan mer som att – som att jag utnyttjar mina superkrafter. Exakt så. 

Dec 272012
 

Nej. Jag vet inte varför surfplattan har gått igång.

Ja. Er nya julklappssurfplatta. Den som ni älskar. Den ligger bara här så fint bredvid mig på laddning och nu plötsligt gick den igång så skärmen var på. Jag vet inte varför.

Nej. Nej, du behöver inte undersöka den. Det har inte blivit något fel på den eller nå-

Jaja. Ja, det är möjligt att den har stannat mitt i en scen på Angry Birds Star Wars.

Ja. Ja. Jag håller med om att det är lite märkligt eftersom det sista ni gjorde var att titta på en youtube-film.

Nej. Nej. Nej, jag vet inte alls hur det har blivit så.

Nej. Inte alls. Jag vet inte hur du plötsligt kan ha tre stjärnor på en bana som du inte hade klarat innan det var läggdags.

Ja. Ja. Ja. Jaja. Jag vet vad du vill säga.

Nej, det finns inget samband alls med att jag skrek ”där fick ni era grisar!” så att det hördes ända in i ditt sovrum.

Ja. Jag håller med om att det är en märklig slump att jag skrek just så, och samtidigt gick er surfplatta igång på ett spel där det just finns grisar som man skall försöka skjuta.

Nej. Jag ser inte alls något konstigt i det. Livet är fullt av märkliga slumpar.

Ja. Så är det. Alla andra tolkningar är missförstånd.

Japp. Du kan lita på mig. Jag är ju din mor.

Nej. Nej. Det var fint sagt, på sätt och vis, men det är inte möjligt att det kan ha varit pappa som grejat med er  kära surfplatta. Det är helt omöjligt faktiskt.

Han skulle aldrig kunna få tre stjärnor på den banan i Angry Birds.

2012-12-27 21.15.07

Det där hade aldrig pappa fixat. 

Dec 262012
 

A: Jag skall hypnotisera dig, S. Sätt dig här. Så. Se mig DJUUUUUUPT in i ögonen och släpp alla tankar. Släpp alla tankar du har. Släpp alla tankar du har. Se mig DJUUUUUUPT…

S: Jag kan släppa alla tankar förutom en.

A: Vilken då?

S: Jag kan inte släppa tanken på Angry Birds. Jag tänker på dem hela tiden.

A: JAG MED! Den där tredje rymdbanan är ju bara så … (och så vidare, och så vidare)

H: (avbryter) Men! Kan du inte bli hypnotiserad då S? Jag VILL att du skall bli hypnotiserad!

S: Men då kan jag ju inte tänka på Angry Birds.

H: Exakt.

sangrybirds

Jag tycker att han ser ganska lätthypnotiserad ut. 

Dec 102012
 

Jag har ju hållit några föreläsningar för barnen om att det är bättre med spel där man inte pangar på varandra. Det har jag ju. Frågar du barnen är det mitt stående samtalsämne. Så det var med viss förtjusning jag hörde S säga till sin kompis idag:

S: Alltså egentligen gillar jag inte stridsscenerna i Star Wars-spelet.

kompis: Nej inte jag heller.

S: Det är mycket bättre med Angry Birds. (Hm. Ja – i Angry Birds dör ju grisar istället för folk. Det är ju faktiskt lite bättre. Jag håller med)

kompis: Jag VET.

S: Ja för att i StarWars så snackar de så himla mycket. Det dör ju nästan inga alls.

kompis: Men i Angry  Birds – där dör de hela tiden.

S: Jag VET. Så fett coolt.

Och det var väl någonstans där som jag började inse att mina föreläsningar möjligtvis inte landar hos sin målgrupp.

Och det var väl då ungefär som jag började förstå att det kanske är lite av ett bakslag. En besvikelse.

Det är liksom hårdhet och tuffhet som gäller för den unga generationen. Det är den hemska sanningen.

Och så var det.

Ända tills de kom upp för trappen och gick in i vårt vardagsrum och föll i trans. Båda två. Samtidigt.

För den kanske bara en liten aning kitschiga juldekorationen som vi döpt till ”påtänd vinterstad”. Och då fick liksom bakslaget sitt eget bakslag.

Det är svårt att vara riktigt tuff och hård när man står inför ett fiberoptikbelyst jullandskap som glittrar i regnbågens alla färger.

Sep 282012
 

-Mamma, säger S och tittar upp från det han håller på med, säg åt E! Hon använder MINA bilar. Hon får inte ta dem – hon har egna bilar som hon kan köra med.

Han vänder sig direkt till E och förklarar pedagogiskt:

-Du vet, jag går inte omkring med dina dockor. Det finns gränser, tydliga gränser.

-S, vad gör du? frågar jag nyfiket.

-Spelar lite Angry Birds på din mobil bara.

Hm.

Sep 242012
 

A: Mamma – jag bara ÄLSKAR Angry Birds.

jag: Mm jo – jag har förstått det.

A: Jag älskar allt med Angry Birds. Jag älskar när grisarna försvinner – jag älskar när fåglarna exploderar – jag älskar när man får de där stjärnorna –  jag älskar godiset!

jag: Godiset ja. Just det.

A: (forsätter i ett saligt dimmigt lyckorus) Jag älskar mjukisdjuren och mina Angry Birds-shorts. Jag älskar mitt Angry Birds-linne och mina Angry-Birds-bestick (nej tack och lov – det finns inga Angry Birds-bestick – men ni fattar).

jag: Mm. Jag vet.

A: Jag älskar Angry Birds så mycket att jag  till och med gillar att SPELA SPELET!

 

Sep 132012
 

Saker man tror att man lika gärna kan göra när man ändå vabbar:

–sitta lite vid datorn kanske

–spela spel på sin mobil

 

Saker man i själva verket kan göra när man vabbar:

–låna ut sin mobiltelefon så att barnet kan spela spel

–låna ut sin dator så att barnet kan kolla på Bolibompawebben

–göra saft åt det sjuka barnet när det spelar spel eller sitter vid datorn

–ge barnet saften

–förklara att man absolut inte får dricka saft när man håller på med dator eller mobil

–sätta barnet vid en film

–reclaim the computer

–spela spel på sin mobil

 

Jaja, man kan göra gosiga och mysiga saker och passa på att umgås också. I know. Men det blir ju liksom inte lika roliga blogginlägg av det. 

 

Jun 252012
 

Alltså. Det börjar slå mig att de kanske har rätt, de där dataspelsprofeterna som hävdar att barn påverkas av dataspel när de spelar dem. Ni vet, rapporter visar att barnen kan bli aggressiva, tappa koncentrationen, trubbas av, bli bleka stillasittande nördiga datamiljardärer, påverkas med andra ord. De rapporterna kanske stämmer.

För idag när barnen spelade ANGRY BIRDS så blev faktiskt S arg.

Och E trodde att hon blev en fågel.

Fast ärligt talat, en verklighet som innehåller att
E flaxar runt och ropar ”pip pip pip pip” överträffar vida de mest spännande spel.