Det här har jag märkt under åratal av badrumsstädningar:
Noggrannheten jag städar badrummet med står inte alls i proportion till hur snabbt det blir stökigt igen.
Det upprör husmodern i mig.
Men det fascinerar faktiskt någon liten del av min innersta människa.
Det är dystert men liksom spännande ändå. Mörkt men mäktigt.
Brist på proportioner är det nya svarta.
En praktisk guide för dig som ibland undrar om du har sju sexåringar i din bil och är på väg på kalas med dem:
Om du har det går det till på det här sättet –
När det är fem minuter kvar till kalaset frågar de ”Är vi inte framme snart?”
Du svarar att det är ungefär fem minuter kvar.
Då börjar de att räkna sekunderna.
Och när ni kommer fram fem minuter senare så är några på 45, några på 89, och några på 2 641.
Då vet du att det är ett gäng sexåringar du har i bilen.
OM H har 286 kr i sin spargris och 43 kr som ligger utanför spargrisen eftersom den lilla pluppen under har försvunnit, och S i samband med discot lånar 1 tjugolapp, 1 tiokrona och 6 enkronor från henne, men sedan på discot köper en dricka à 10 kr till henne (men dricker hälften själv), och H själv skänker 15 kr till A på discoteket men också lånar ut 3 blanka enkronor och en ganska medfaren 5-krona till A och i samband med hemkomsten från discot får en tjugolapp av A som kompensation för att han snodde hennes chipspåse som kostade 10 kr (som dessutom var halväten), HUR är det då möjligt att mina barn kan hålla ordning på alla dessa transaktioner men ändå inte minnas vems tur det är att ge katterna mat?